Den 28 februari mötte jag våren och Rolf mötte tandläkaren med flera och efter alla möten var det då dags för årets första fjällresa. Den 1:a april på morgonen var det packat och klart, vi hade dessutom bestämt oss för att övernatta i Risbäck för att inte behöva sova i ett kallt hus. Väl där la jag mig på sängen och vägrade att gå upp igen, Rolf fick därför gå själv till Lars o Agneta som bjudit in oss på mat i sin grillkåta. Som brukligt häruppe så återkom naturligtvis Rolf med ”förning” varmt pitabröd med stekt renkött och sallad. Smakade perfekt tillsammans med Alvedon och vatten. Temperaturen visade på 38,7 trots Alvedon så jag kände mig inte så väldigt pigg men det var bara att åka vidare. Vi packade snabbt upp, bäddade och värmde upp huset och så i säng igen.

Jag tror inte jag steg ur den där sängen under hela vår vistelse, ja förutom toalettbesök samt en tur till Vilhelmina sjukstuga. 30 mil för ett läkarbesök helt otroligt. Jag fick ju beundra den vackra utsikten från min kudde.

Det visade sig dock att jag fått influensa, det måste varit minst tjugo år sedan. Genom en annan fönsterruta fick jag titta på när de stora killarna var ute o lekte.

Scooterligan i full fart, efter ytterligare en stund dök även Torbjörn Lindh upp så gänget var fulltaligt. Gemensam ansträngning när Rolfs scooter skulle på service. Min influensa höll i sig och den tänkta middagen med goda vänner fick skjutas upp till nästa besök.

Hunden var inte helt nöjd eftersom han sett fram emot några dagar då han skulle få springa fritt.

Efter 7 dagar med hög feber där Alvedon inte gjorde någon som helst nytta var det bara att åka hem igen. Som synes så har vovven ställt sig långt bort och hoppas på att vi kanske skulle glömma honom. Nu är vi hemma igen och våren är fortfarande i antågande vilket känns bra, för egen del tror jag aldrig att jag varit så trött förut. Men det har jag antagligen och det går väl över denna gången också.