Det går sakta med min rensning och städning av det lilla förrådet. Alltid dyker det upp något som får mig att stanna upp och fundera. Ett exemplar av en gammal tidning som visade bilder på dammsugare låg och skräpade i ett hörn. Då dök det plötsligt upp ett roligt minne. Det är längesedan och utvecklingen av tekniska hjälpmedel för att underlätta arbetet inom vården var då i full gång.

En dag fick vi en maskin som såg ut som en dammsugare, jag tror modellen heter Nilfisk. Den var av stående modell och så såg denna ” tvättapparat” ut. Den hade en vanlig dammsugsliknande sladd, och i änden av den fanns ett munstycke på vilken man fäste en våtservett. I apparaten hade man vatten och det sprutade ut ur det trekantiga munstycket när man tryckte det mot huden. På så sätt kunde man hjälpa patienter att bli rena utan att vare sig använda tvättfat eller handduk och inte heller nån form av kontakt. Den blev inte långvarig.

Idag sköter sig såväl dammsugare som gräsklippare på egen hand. Det lär finnas stora robotar som både kan röra sig och tala, hemska tanke.

Den här lilla roboten tillhör sonen, en julklapp för många år sedan. Tänk så imponerade vi var av att den kunde gå.Den kan till och med bära saker i händerna här en sked, det lyser i olika färger och det kommer ljud. Antar att det är en av de första leksaksrobotarna, tycker faktiskt den är rätt fin. Den är betydligt snyggare och trevligare än tvättapparaten i alla fall, med den i minnet är det tur att utvecklingen går framåt.