I går kväll var det ett litet annorlunda avsnitt av Allsång på Skansen. Det mest spektakulära stod nog vädret för, satt hela tiden och väntade på att någon skulle halka på det blöta scengolvet. Vilket det ju faktiskt gjorde om jag räknade rätt var det tre personer som föll under sändningen, varav Måns Zelmerlöw var den ena.

Kan väl inte säga att jag är den som alltid sitter på första parkett när det gäller detta program, måste dock erkänna att det är ett mycket underhållande. Den som inte blir piggare av att lyssna eller sjunga med i allsång bör nog fundera lite på vad det kan bero på. Allsång tillhör den svenska folksjälen och har funnits sedan urminnes tider.

I går var en av deltagarna den nyblivne 50-åringen Kalle Moreús, han är fullkomligt underbar och en fantastisk musiker. En verkligt levande symbol för Sverige i sommartid (även andra tider också förstås). Trots att det spöregnade så var bland alla andra två av våra barnbarn där och lyssnade/såg. Sjuåringen var där med anledning av Sean banan?

Nej inte då, hon har en egen bestämd smak om vad som är kvalité och det talade honom med stor tydlighet. Det är helt OK att stava bäst med e när man sju år tycker jag, huvudsaken är att budskapet går fram. Att denna begivenhet leds av svärmorsdrömmen Måns Zelmerlöw försämrar väl inte det hela. Kanske får jag väl ändå inse att tidigare nämnda sjuåring är lite för ung för att Måns skall vänta med att stadga sig.

Men nog är de söta tillsammans.