Etikettarkiv: Cu Chi-tunnlarna

Vi såg en del ruskigheter under besöket i Cu Chi

13 tisdag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Att få se de berömda tunnlarna i verkligheten är en upplevelse. De flesta av oss har säkert sett en hel del filmer som handlar om vietnamkriget. Till exempel Apocalypse Now, filmen som är 202 minuter lång och handlar om just detta krig. Den första filmen gjordes 1979 dock har en ny version gjorts med samma innehåll och 53 minuters förlängning, vilken hade premiär i augusti 2001. Vill man få ut bästa möjliga och det viktigaste, förstå vad som har utspelats på dessa marker. Ja då bör man ha sett en sådan här film innan.

Till vänster visar man några dockor klädda i den ”uniform” som soldaterna bar. Till vänster är de välkända skorna, gjorda av gamla bildäck, det var riktig hårdvaluta och kostade några dollar i inköp. Ser inte precis bekväma ut men var populära.

På fotot nedan har man försökt göra en modell. Denna skall visa hur det skulle ha kunnat se ut, när två soldater tillverkade bomber i ett litet skrymsle under jord.

Det finns en hel del sådana här gamla bomber och granater på museérna runt om i Vietnam.

Förutom detta med tunnlarna har man iordningsställt helt realistiska fällor, detta för att visa vad som väntade om man hamnade på fel område. Ruskiga saker. Fotot nedan visar i princip en vanlig gräsplätt.

Guiden tar en käpp och trycker till, vad händer då ?

Ja hade du gått där, då skulle den lucka som gräset vilar på, rest sig och du hade fallit rakt ner i hålet.

Jag tror inte jag ens vill tänka på, hur det skulle kännas att hamna på dess spetsar i ett fullständigt mörker. Eftersom luckan slår igen, lär ingen höra dig. Naturligtvis fanns det många olika typer av fällor, här är en annan.

Även denna fälla är naturligtvis täckt med jord och löv, när man väl trampat på stället, faller man ner i denna rörliknande fälla.

Där blir man stående, (den är djupare än den ser ut) och spetsarna trycks obönhörligen in i kroppen. Dessa var dock inte de ruskigaste fällor jag såg, men dessa får räcka. Allra sist innan vi lämnade detta område fick vi en liten föreläsning om hur tunnlarna var uppbyggda.

 Guiden visade även kartbild där man kunde se över hur stort område tunnlarna sträckte sig. Det var ju från Ho Chi Minh-staden till Kambodjanska gränsen.

Vid utgången finns ett skjutfält där turister kan roa sig med att prova olika vapen. Det uppskattas inte av guiderna kan jag säga. Lite beklagligt att man har byggt upp denna ”lekstuga” för skjutgalna turister. Passar inte in efter det att man har fått så mycket tragiska fakta till sig.  Besöket i Cu Chi var dels fantastiskt att se och dels att man får sig till livs så mycket historia. Det här besöket bör man inte missa om man är i Vietnam. Dessutom fick jag se en bedårande svamp som växte under några träd. I morgon blir det Mekongfloden.

Turistnedgång i tunnlarna i Cu Chi

12 måndag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

När man går runt på området är det är ofattbart att FNL lyckades bygga detta enorma tunnelsystem, trots att de anfölls av såväl sydvietnamesiska som av amerikanska styrkor under tiden. Tunnlarna är handgrävda och består av tjugo mil tunnlar. Måste varit oerhört svårt att få till den precision som systemet har, det är ju många gångar/rum som har kopplingar till varandra. I dagsläget är det två sektioner av systemet som har renoverats och är öppet för besökare. Området är naturligtvis stort och det är tidvis tät djungel som råder. Nu har man utökat höjd och vidd i en kort bit av tunnlarna till 100 x 80 cm, så att även turisterna kan ta en tur i dem. Britt-Marie är här på väg upp efter sin promenad, det var betydligt smalare och dessutom mörkt där hon gick ner. Trots förbättringar var turen påfrestande, mörk, fuktig med småkryp överallt.

På  fotot nedan är jag själv på väg upp, det gick snabbt, gick ner vände och upp igen. Av oss fem damer var det bara Britt-Marie som fullföljde turen. Hon erkände att det var jobbigt, tänk bara på alla småkryp. En guide gick före som tur var, eftersom dessa gångar har sträckt sig från Ho Chi Minh staden till Kambodjanska gränsen. Utan ledsagning hade det kunnat tagit år innan hon hittat ut igen. Själv han jag under den minuten därnere inse, att en enorm viljestyrka fodras för att kunna vistas där en längre tid.

Här syns en bit av ett av rummen, dessa användes som operationssalar, mötesrum, sovrum, ja allt utifrån behov.

Dock var takhöjden lägre på den tiden, taket var där den färgade biten tar vid på bilden. Tänk vilka arbetsförhållande? Nedan sitter en vakt och läser tidningen. En annorlunda arbetsplats.

Vi gjorde en paus på vår vandring och blev då bjudna på honungste, av samma sort som det soldaterna drack. Smakade bra.

Därefter blev vi bjudna på kokt Tapioka, vilket tillsammans med ris var basfödan för soldaterna. Tapioka kommer från början Sydamerika och kom till asien på 1700-talet. Växer som en buske och det är rotknölarna man äter (även bladen går att äta) de blir vanligtvis runt 2-5 kg stora. Måste alltid kokas eller rostas eftersom de innehåller blåsyra. Dessa var förhoppningsvis kokta, av minerna på fotot ovan, kan jag tyda detta kommer inte att stå på vare sig Britt-Maries eller Mariannes meny när de kommer hem. Mer i morgon.

Besök i Cu Chi och tunnelsystemet

11 söndag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Naturligtvis gjorde vi en utflykt till de berömda tunnlarna som ligger ungefär tre mil nordväst om Saigon. Byggandet av dessa tunnlar påbörjades redan 1948 och pågick i nästan tjugofem år. Åker man på utflykt till Cao Dai-templet passar det väldigt bra att besöka tunnlarna på vägen tillbaka. När vi åkte dit regnade det enormt vilket syns på fotot nedan.

Chauffören tyckets inte bekommas av detta, utan körde på i en väldigt snabb hastighet. Lite för fort, så vi var faktiskt tvungna att be honom sakta ner en aning, vilket han snällt gjorde. När vi kom fram till vårt mål slutade det regna och nu är vi framme i districtet Cu Chi, därav namnet på tunnelområdet. Efter att vi fått biljetter och information, gick vi mot själva tunnelsystemet.

Runt de här vägarna var det rena djungeln, grönt och vackert. En vakt som arbetade på området visade oss den första tunnelöppningen.

Jag kan garantera att här kan man stå och titta länge utan se det minsta spår av att det finns en lucka gömd någonstans.

Men här är den och det var inga svårighter för honom att ta sig ner. Man skall komma ihåg att dessa gångar är mellan en halv till en meter breda. Inget för oss storväxta precis.

Jaha då är han strax borta, det tar någon minut innan löven har lagt sig till rätta.

Här lyser vår guide upp nergången med en ficklampa och man kan ana den smala trappan som finns där. När Rolf och jag var där för tretton år sedan var det en svensk dam som gärna ville prova, det gick inte som tänkt, hon fastnade. De var fyra man som lyfte upp henne. Därför provade vi inte på detta stället utan väntarde tills vi kom till ”turistnedgången”. Det får ni se i morgon.