Det finns stunder då man tar sig tid att gräva lite bland sina minnen, ni vet de där som har satt sina spår lite mer än andra. Ett jag har från våra resor är en sen kväll då vi var i Israel och guiden tog oss med upp på Oljeberget. I skymningen satt vi där och såg ut över Jerusalem medan vi lyssnade på Viktor Klimenko som sjöng, ”Fred till Jerusalem”. Det var en minnesvärd stund. Fick samtidigt lära mig att i det lilla vita kapellet på sluttningen är prins Philips (England) mamma begravd.

Att sitta och se solen går ner bakom pyramiderna i Kairo medan man lyssnar till Elisabeth Taylors röst då hon berättar faraonernas historia var även det oförglömligt. Ja, jag skulle kunna räkna upp många sådana här stunder men det jag var med om igår är det inte många som kan skryta med.

Flög från Frankfurt med SAS ganska sent på luciakvällen, vi var bara 18 personer så man kan säga att vi hade gott om plats. När vi lyft och kanske varit i luften en kvart så släcktes belysningen ner och det blev ganska skumt. Plötsligt brusade det till i högtalaren och en fantastiskt vacker röst sjöng;

Det strålar en stjärna förunderligt blid, i öster på himlen hon står.

Det var en av flygvärdinnorna som sjöng denna vackra sång a capella och sjunga kunde hon. Mycket stämningsfullt och ni kan gissa att hon fick en bra applåd trots det låga antalet resenärer. Vi fick även njuta av ytterligare en sång strax innan landning en fin upplevelse och jag måste säga nog har SAS en stjärna till flygvärdinna som dessutom vågar bjuda på sig själv.