I natt vaknade jag av att hunden stod i soffan och skällde samtidigt som han ivrigt spanade ut genom fönstret. Det var fortfarande ganska skumt ute, så först såg jag ingenting men plötsligt fick jag syn på en skugga vid vägkanten andra sidan vägen. Det kom ett djur och först trodde jag det var en bortsprungen hund, då det var högbent och ganska smalt. Dessvärre var det så pass mörkt att jag inte såg någon färg men det var för högbent för att vara en räv. Så hörde den hundskallet och dröp iväg. Lutar mer åt en varg än åt en räv, vargen lämnar ju tassavtryck som en stor hund fast oftast större.

Jag vet att en hund har fyra gånger bättre hörsel än människan men kan ändå inte förstå hur han kan höra så bra. Jag menar han ligger i hallen inne i huset och sover och så vaknar han av att ett djur går förbi på den mycket snöbelagda vägen utanför. Men det är klart i somras vaknade han av att en igelkott gick förbi. Tycker det räcker med vildsvin utan att vi skall behöva ha varg runt knuten också.

Får väl lugna ner mig och återgå till helgens bok, nu är det en snäll och rolig bok som plöjs igenom. Alexander McCall Smiths, Limpopos akademi för privatdetektiver.

I denna boken har Mma Ramotswe drömmar om en lång, främmande man och snart händer det märkliga saker runt henne. När man läser dessa böcker skall man först gå in på internet och ta fram karta och fakta om Botswana. Det är dubbelt så roligt att läsa böckerna då, eftersom  man kan se hus och gator i sin fantasi och inte minst de mäktiga Akaciaträd som finns på foton på Google. Ett tips