Tänkte jag skulle försöka skriva lite om hur jag upplever min dag när vi är i fjällen. Tror inte man kan kalla det semester i alla fall. Dagen började bra, hade precis satt mig tillrätta i kökssoffan, med planer att tigga till mig en brödkant. Plötsligt hörde jag något utanför fönstret, en massa renar?

Hur jag än skällde och skakade i hela kroppen, ville inte husse släppa ut mig. Vilket träningstillfälle för jakt han missade där, hur skall jag kunna bli en bra jakthund om jag inte får träna?

I stället gick vi ner till bastun och skulle kolla hur det såg ut, då sa husse att jag kunde hoppa i. Visste inte om jag skulle simma åt vänster eller höger.

Helt plötsligt var jag mitt ute i sjön och matte började skrika, hit, hit, men ibland hör jag så illa (hon blir så himla orolig jämt). Husse försökte lura in mig med ett vedträ på en lina som han kastade i sjön, det gick jag inte på.

Till slut kom jag i alla fall upp på land igen, matte tog på mig sin badkappa, fattar ni hur jag skämdes.

Frampå dagen tog vi en promenad, gick förbi dammen, där det just nu bor lite änder. Då fick jag inte vara lös, hade gärnat badat där också. Antagligen fick jag väl inte för att vi skulle gå till båthuset och hämta båten, den skulle ros över sjön.

Fanns inte en chans att hoppa överbord, de satte på mig en flytväst för hundar och så fort jag rörde mig väste matte, sitt, inte för att jag brydde mig. Så här kan en dag se ut för mig, man vet aldrig vad som händer eftersom jag inte deltar i planeringen. Det är jobbigt för en liten hund som jag.

Nu har jag bestämt mig för att slappa i kökssoffan innan det är dags för husses kvällspromenad, hej då från Bachus