Vintern är en härlig tid, hög luft och massor av snö. Det är då man tar en långpromenad och stannar till ibland för att se på alla fantastiska formationer som snön ger. Granar med snötyngda grenar och tänk alla spår man kan hitta, det är harar, rådjur ja till och med små fåglar som lämnar dem efter sig. När man väl är hemma igen får man skaka bort snön från sina ytterkläder, stampa av snön från skorna och borsta bort stora snöstjärnor från håret. Väl inne sätter man sig framför en varm brasa och njuter av en stor mugg med choklad och en jätteklick med vispgrädde. Lutar sig mot de stora kuddar och lyssnar på julmusik, let it snow, let it snow, let it snow.

Eller är det så att jag har tittat på för många romantiska julfilmer.

Min verklighet idag var helt annorlunda. Det enda som stämde överens var långpromenad med hunden. Några spår efter vilda djur fanns inte däremot vattenpölar vars väta trängde in i skosulorna.

Eftersom vi bor lite ute på landet har vi nära till naturen vilket inte hjälper oss så mycket just nu, för några formationer av snön syns inte till. Grannens julprydnader försöker förgäves hjälpa till att lysa upp vår tillvaro.

Det var bara att vända tillbaka eftersom det var ett som man brukar säga riktigt hundväder.

Den krassa verkligheten såg ut så här, lerig, blöt hund som måste duschas vilket betyder att man själv får göra detsamma. Hänga upp kläder till tork och tvätta leriga stövlar. Torka hallgolvet efter smutsiga tassar. Brygga lite kaffe för att pigga upp sig och titta ut på naturen och konstatera att regnet det bara öser ner och jag är så blöt om både skor och strumpor….. Enligt almanackan ska månadens sångtext vara Allting är vitt vitt vitt.

• Gammalt recept, Valloner-ragu
• Då är väl julen slut
• Läs inte den här….
• Kan det bli värre?
• En kort resa till Jerusalem