Idag blev det en tur till Vilhelmina, natten har varit kylig, vilket inte minst märks på alla lövträd runt om. Vägen går över Blaijkfjället, och när man kommer upp på kalfjället är det en otrolig utsikt. Det är så platt,så platt, bara myrar så långt ögat når.

Snöhindren står redo, för att vänta in den första snön, men innan dess kan man njuta av röda, gula och gröna nyanser i naturen. Den här platån på fjället ligger på cirka 635 meter över havet.

Eftersom vägen delvis ligger så högt, finns det en del branta partier. Det är rena berg- och dalbanan, vilket kan låta kul men är desto värre ganska trafikfarligt.

På vägen till Vilhelmina ser man alltid något nytt, den här gången är det en flytande bastu. Ligger fint förankrad i Volgsjön.

Den andra sidan vägen kantas av Malgomajsjön, den är imponerande stor men ser inte så inbjudande ut så här i höstkylan.

En del vägskyltar häruppe har namnen på svenska och samiska. Trevligt, men för mig lite svårt att tyda. Tänk så annorlunda samiskan är från svenskan. Det är i alla fall en vacker tur, och 20 mils bilkörning är helt normalt här, ifall man vill åka och handla lite.