När man är ute så här i gamla bygder händer det ofta att man ser saker som påminner om svunnen tid. Något jag brukar tänka på när vi åker igenom och det är ofta skogar norrut, är på alla gamla hus som står övergivna. Man funderar vilka har bott där, hur många var dom och vad gjorde de. Varför är det övergivet och äger någon huset? Ja frågorna blir många. Det finns lite sådana här lite minnen överallt och på vår lilla utflykt häromdagen såg vi detta huset.

Kunde inte låta bli att ta den här bilden. Men mina frågor får dessvärre inga svar. Det här huset låg långt ifrån möjlighet att handla, antagligen ingen el och långt till eventuell buss. Hur hade dom det, var det jakt o fiske man levde på. Vad man önskar att det fanns dokumenterat, där ser man hur viktigt det är att skriva ner sina minnen till kommande generationer.

Det här är ett stort och ganska pampigt båthus som nu står o förfaller. Tänk vilka enorma stockar man tillverkat och forslat hit. Nu är det snart ett minne blott.

På denna bilden ligger en liten båt för liten för att ha förvarats i det stora båthuset men inte för liten för att ha varit med om en del äventyr. Vilka fjällsjöar har den rott runt i, har det varit en ren fiskebåt? Någon har i alla fall vårdat den ömt och nu får den ligga på land och vara till glädje för de som ser den. För visst är det en form av konstverk i alla fall.

Detta ger en liten bild av svunnen tid och det kom mig att tänka på något jag läste på internet. Där beskrevs lite av som hänt i världen under den tid som min mormor levde. När hon var 18 började första världskriget och slutade när hon var 22. Då dog 22 miljoner människor. Strax efter kom en global pandemi Spanska sjukan då många miljoner människor miste livet. Därefter följde det ena eländet efter det andra som andra världskriget, nazisterna kom till makten och vad som hände då vet vi. Ja det är bara en del av vad hon upplevde. Så säger man att det var bättre förr.