Naturligtvis besöker vi en hantverksfabrik även i Saigon. Det är likadant här som i Kambodja, att personer med funktionshinder har möjlighet att få utbildning och arbete i en sådan fabrik. Vi tyckte det var intressant att vi fick möjlighet och se en sådan fabrik även här. Ofta när man ser olika hantverk på marknaderna, tycker man att de är lite slarvigt gjorda, plastiga och känns inte gedigna. Denna känsla är ofta rätt eftersom det säkert handlar om kopior. Det äkta hantverket däremot är otroligt vackert och mycket välgjort och naturligtvis mycket dyrare. På fotot nedan ser man några av de bord där mycket arbete utförs. Här är det inga utprovade arbetsstolar, däremot luktar det thinner, färg och mycket annat.

Nästa bild visar hur man lägger grunden till lacktavlor. Oftast har man en svart platta på vilken man lägger ut ett motiv, de kan bestå av små, små äggskalsbitar i olika nyanser. På fri hand byggs ett motiv fram på plattan, detta kräver både precision och fantasi. När det är klart doppas tavlan i lack vilket gör att motivet fäster bättre, samt att tavlan blir blank. Det tar lång tid att göra en tavla, vilket gör att priset blir därefter.

Här tillverkas allt från en liten liten sked till väldigt stora urnor och vackra bord. De här urnorna får man plocka upp många tusenlappar för att få med sig hem. Kanske är det bra ändå att det är begränsad vikt på flyget.

Traditionella mönster på vänster sida och på den motsatta är det smurfarna som fått den äran att posera. Något för allas smak alltså.

Själva lackningen av de större föremålen görs i stora kar, i sanningens namn måste jag väl erkänna att man försöker tänka på arbetsmiljön. Det går långsamt, men när man kan jämföra med hur det var för tretton år sedan, märks det i alla fall en liten positiv förändring.

Här kan man lätt tillbringa några timmar och shoppat blev det förstås. Tigern lämnade vi kvar.