Etiketter

, , ,

Sååå roligt det var att jobba på ”loppis” igår, det var ganska mycket folk och varmkorven gick åt extra mycket, eftersom kylan slog till rejält på morgonen. Det är faktiskt roligt att sälja kaffe, mackor och korv i en liten kaffeteria på en söndag, träffar så mycket trevliga människor. Dessutom får ju idrottsföreningen en välbehövlig slant i slutänden. När jag kom hem åt vi Chicken Masala, därefter njöt jag av värmande brasa och fortsatte läsa min bok av Karin Alfredsson. Den är väldigt bra och lätt att läsa, ett lite kraftigt språk ibland, men speglar en verklighet man helst vill blunda för. Jag tycker det är extra givande att läsa böcker som utspelar sig på platser där jag varit. Det ger lite extra krydda till det hela att kunna följa med, rent geografiskt.

Böcker är ett fantastiskt sätt att vidga sina vyer. Vanna som tycker det är tråkigt att hon inte får lära sig allt hon vill i förskolan har en egen bok som hon förkovrar sig med. Den är faktiskt väldigt bra då det är väldigt varierande uppgifter. Köpte den på Akademibokhandeln. Lagom för en sexåring som nyss lärt sig läsa lite längre meningar.

Idag skall jag plocka ihop lite barnfilmer på VHS band, som jag sparat i nån låda. Träffade en liten kille igår som hade en sådan bandspelare och letade filmer på loppis, lovade att han skulle få några. Då kommer de till nytta en tid till.

Det är ganska roligt att gå igenom foton och återuppleva sina resor en gång till. När jag tittar på kinakorten, kommer man ihåg små episoder och påminns om hur kul vänninor kan ha ihop. Måste väl kunna jämföras med männes ”lumpartid”. Idag blir det lite bilder från vandringen genom hutongerna vi besökte.

Små närbutiker finns i princip vid varje hutong.

Mer under, Fortsätt läs

Hutongerna låg från början uppradade nära den förbjudna staden, oftast på dess östra och västra sida. Här bodde mest finare folk, men det fanns enklare hutonger som låg norr och söder om den förbjudna staden. Vi besökte några och tog oss dit med samma cykeltaxi som vi använt tidigare.

Lotta kom väl överens med vår chaufför, som var väldigt trevlig.

Boningshusen låg ofta i en fyrkant, runt en gård där det fanns utrymme för gemenskap, men där fanns även hus med toaletter, tvätt -och badhus med mera. Här en bild som visar ett badhus innaför glasdörrarna och möjlighet till klädtvätt utanför.

Hutongerna började förfalla i början av 1900-talet.  När Folkrepubliken Kina grundades 1949 blev hutongernas förhållande bättre igen. De börjar dock rivas och försvinna till förmån för moderna höghus. De hutonger som finns kvar, är dels sådana som kommer att försvinna så småningom, dels sådana där husen har köpts av mycket rika personer och kommer att leva vidare. Vår guide visade på en port till ett sådant hus.

Här visar vår guide på ett vackert ornament, föreställande ett lejon, själva porten var röd och hade bevakningskameror över ingången. Enligt honom visste ingen, inte ens övriga boende på hutongen, vem som bodde där, Huset och gården var helt insynsskyddade och hade kostat många miljoner euro att köpa.

Stora tunga mässingsringar som hängde i ännu tyngre lejonhuvuden, prydde porten. Tänker man då på gamla tiders seder, borde det var några av högre rang som bor här, eftersom porten var röd och pryddes med guldfärg.

De som bodde i och runt denna hutong verkade ha trevligt, några satt och spelade runt ett bord i den öppna fyrkanten. Andra gick runt och kollade lite i värmen. Här är man sig själv och det är svårt att tänka sig att storstaden finns bara utanför kvarteret. Där gick man inte i shorts och utan skjorta.

Annonser