Nu är den här, den svenska sommaren alldeles på riktigt. Det har lagt sig en londondimma över sjön och fjällen, myggorna dansar kring öronen och små regndroppar silar ner från skyn. Det allra viktigaste beviset är ändå brännmyran eller knotten som den kallas, kärt barn har många namn. Det enda som skulle få ut mig på en längre promenad idag är möjligen björnhonan med unge, som har siktats inte långt härifrån. Men eftersom det är ett osäkert kort får det vara.

Så här såg det ut idag, jag som är van att se solstrålarna dansa på vattnet, ingen dans idag inte. Det gick inte att urskilja vare sig vatten eller himmel. Tidigt på natten var dessutom gubben Frost på besök och lämnade ifrån sig -2 grader.

 Jag som precis hade kollat av hjortronmyren, och konstaterat att i år blir det nog hjortron. Det lyste av små vita blommor lite här och var.

Väldigt kraftiga och fina såg de ut. Nu återstår att se om det blir något av dem, risk finns väl för att de har fryst och antar att det dessutom är ont om bin i kylan.

Knotten lär väl knappast hjälpa till att befrukta blommorna. Eftersom det inte blev någon promenad, blev det en kort biltur. Passade då på att ta ett kort av hotellet, vilket jag i vintras visade i full snömundering.

Så här ser det ut under sommartid. Visst ser man att engelsmannen och  arkitekten Ralph Erskine hade fjällen i åtanke när han ritade dessa två byggnader. Han har ju även ritat kapellet i Avasjö,nedan. (han var alltså inte från Finland)