Efter en tids uppehåll jag återupptagit mitt påbörjade arbete med släktforskning, det är som att sitta och meta. Efter flera timmars arbete får man plötsligt napp, då visar det sig att betet är så litet att man får kasta tillbaka det (det är alltså små uppgifter man redan har). Men igår fick jag något som motsvarar när Rolf skjuter en tolvtaggare, jag fann ett gammalt brev ute på en länk vilket berättade lite om min mormors farfar det var kul.

När det så småningom började skymma ute och mina axlar var stela tyckte hunden det var dags för en promenad. På med reflexvästen och kopplet och ut i kylan och snön. När vi gått en bra bit på vår lila väg kom vi fram till ett par hus där hundens kompisar bor, kunde inte låta bli att stanna och ta ett oskarpt foto.

Det är så vackert när man går på en väg med skog och åker på sidorna och det helt plötsligt dyker upp ett hus med vacker belysning. Hoppas den får vara kvar ett tag till.

Efter några hundra meter dags för nästa dåliga foto, ville dock föreviga de elva rådjur som gick och betade på den nu snöbelagda åkern. Fick inte med alla på ett foto, ej heller på älgen som var där. Man vet aldrig vad man möter när man går ut i naturen just när det skymmer, idag gav det bra utdelning.