Allt går ju mä’ elektricitet.
Elektriskt dä’ ä’ nå’t
konstigt med det.
Elektriskt dä’ strömmar ju,
som ni vet,
härs å’ tvärs igenom tråden.

Tage Danielssons, Elektircitetsvisa kommer väl de flesta som hört ihåg. Den är lika aktuell idag. För nog är det nått konstigt med det. Varje vinter när jag skall se en speciell film eller laga mat, ja då försvinner elen. Vet inte hur många gånger jag ringt till Vattenfall genom åren, för att få ett hum om hur många stearinljus jag skall ta fram.

Ofta är det så att när jag väl har tänt dem och satt mig för att mysa i skymningen ja då kommer den tillbaka. Så här när man bor lite utanför civilisationen kan det storma ganska rejält och det är då det händer, något träd faller och strömmen bryts. Vådan av att ha luftburna ledningar.

Nu har man bestämt sig för att råda bot på detta, elledningarna skall grävas ner. Synd nu kanske det inte blir några myskvällar i stearinljussken längre. Inte heller får vi en bra ersättning när elen varit borta en dag. Lite roligt är det ändå eftersom de skall grävas ner på ena sidan av vägen och jag kan se från köksfönstret hur länge grannen måste vänta innan han kan köra ut med sin bil från tomten. Det gäller att se det positiva.