Etiketter
Alice Tegnér, Bofink, Den unge Werthers lidande, Goethe, Gullviva, Gullvivans plym sågs vaja, Lars Ekborg
Tycker inte det var så länge sedan jag skrev samma sak. ”Gullvivans plym sågs vaja, bofinken slog så glada slag. Då blev jag döpt till Maja för lillan det var jag”. Jag heter ju inte Maja men jag var liten på den tiden då nästan alla mammor kallade sina barn för ”lillan”. Det sjöngs gärna visor skrivna av Alice Tegnér så de texterna kan jag nog utantill än idag. Vi har även en liten bofink som ibland sätter sig på fönsterspröjset och tittar in, ser så nyfiken och snäll ut. Det kanske man kan kalla för ”glada slag”.
Igår drack vi kaffe ute i trädgården och kom då att se på den här gullviveplantan. Jag sa då, nu syns knopparna så dom slår nog ut om ett par dagar. Döm om min förvåning när de vuxit så här mycket idag. Vi har visserligen haft runt + 19 C och sol men i alla fall.
Satte mig så småningom ner för att läsa en stund i dagstidningen. Hade ett helt annat mål än det vanliga, skulle bara läsa de trevliga, roliga och positiva artiklarna. Om någon har hört Lars Ekborgs fantastiska framförande av ”nyheter”; elände, elände, elände………” En bra sammanfattning av dagens innehåll i vår dagstidning och inte blev det något läst heller.
Nej, jag avslutar dagen med att fortsätta läsa min bok om, Den unge Werthers lidande av von Goethe. Trots att den skrevs på 1770-talet och att det handlar om olycklig kärlek är den så vackert skriven. Riktigt vacker poesi och med en romantisk ton som kan göra en tårögd. Passar att sitta i trädgården och läsa för att då och då titta på de groende gullvivorna, kan det bli bättre.
Min mamma blev kallad Maja, och jag för Lillan när jag var liten. Min mamma sjöng ofta den visan för oss. Barndomsminnen. 🙂