Just nu håller jag på att lyssna på en ljudbok av Lousie Penny. Den heter” Den grymmaste månaden”. Handlar om en lite ort i Kanada där ett mystiskt mord har begåtts. Samtidigt som utredningen om detta pågår, får man reda på att de påträffas saker som gör att man kan ana korruption inom den högre polismakten. Dessutom kan man ana mystik kring det gångna mordet. Finns det onda andar, kan det bo osynliga väsen i ett gammalt hus. Vad är det som ger poliserna kalla kårar efter ryggraden, ja jag vet inte om jag vill veta. Samtidigt är man nyfiken och så är det bekvämt att kunna promenera med hunden och samtidigt få boken till livs.

Kändes riktigt skönt när jag kom fram till  platsen där man får veta riktningen till Paradiset. Nu vet jag ju att Eva o Adan fick lämna Edens lustgård eftersom de åt av det förbjudna äpplet. Det är ju en tröst att Kunskapens träd inte växer här, inte heller kan ormen lura mig att äta av äpplet. Även om jag vet att äpplen inte tillhör stenfrukterna tror jag nog att biter jag i det här så är det inte bara i ett surt äpple jag sätter tänderna i. Men förhoppningsvis visar skylten nog till paradiset ändå.

När Rolf hade somnat och klockan började dra sig mot spöktimmen började det blåsa riktig storm ute. Det ven i knutarna och ”någon” gick på taket, ibland susade det till bakom sänggaveln. Det var just när jag läste om det märkliga ljuset som visat sig ovanför takknuten i det hemsökta huset som jag fick för mig att titta ut.

Då såg jag detta ljus, visst är det vackert men spöklikt. Här gällde det att agera snabbt, täcket upp till hakan och hunden vid fotänden sedan kunde jag äntligen komma till ro och sova.