Om inte berget kommer till Mohammed får Mohammed komma till berget. Ett gammalt ordspråk fast nu handlar det ju inte om vare sig Mohammed eller berget.

Nej nu var det Hornborgasjön jag tänkte på och då blir det, om inte vi kommer till Hornborgasjön får Hornborgasjön komma till oss. Fast i stället för sjö var det en åker. Och i ärlighetens namn har den väl alltid legat där. Men tranorna var där, de hoppade nog över den stora släktträffen i år. Antagligen har de hört att man inte bör samlas i stora skaror numera.

Två stora fina tranor gick efter åkerkanten men de skränar som vore de minst tio. Deras läten låter som nasala trumpetstötar och kan höras på flera kilometers håll. Denna fågel kan ju bli ungefär 130 cm hög och ha en vingbredd på upp till 2,5 meter. Hunden var av naturliga skäl inte så intresserad, visserligen är han en jakthund men så jaktintresserad är han inte att han går dem nära. Nej han hittade spår efter några småfåglar och ägnade sin energi på dem.

Trandansen är ett säkert vårtecken för runt femte april brukar tranorna komma till Hornborgasjön. De har då tillryggalagt en lång flygtur från södra Europa och passar då på att vila vid denna sjö för att sedan ta sig vidare till olika häckningplatser. Förra året var det runt 27 000 tranor på plats, kanske kommer det lika många i år. Men i år har de ingen publik och vi är glada att vi sett två stycken så nu vet vi att våren är här.