Etiketter

, , ,

Idag är det precis sexton veckor sedan den här coronaisoleringen började för äldre och riskgrupper. Dessutom har vi gått in i den andra halvan av det här året. Allra först när det pratades om att det skulle bli så här att man skulle hålla sig hemma tyckte jag det lät hemskt. Nu vet man ju inte hur det ser ut framöver och det kan nog bli sex månader till. Men tänk vad man lär sig en massa av detta, tiden har gått jättefort och jag tror det varit en nyttig period för många.

Det kanske behövs något sånt här för att man ska förstå och uppskatta hur man har det. Vad gjorde vi igår? Ja ungefär det vi gör alla andra dagar. Just nu när vi är i stugan är det ganska lugnt, som ni ser på bilden nedan är det ju inte precis tätbebyggt eller mycket trafik.

Någonstans där inne ligger den.

En daglig promenad med hunden står alltid på schemat vilket alltid är givande, det händer ständigt något i naturen.

Snösmältningen på fjället i fjärran är snart avslutad

Idag såg vi för första gången i år att Jungfru Mari nycklar har börjat blomma. Den förekommer lite här och där runt huset. En vild orkidé som jag tycker ha en sådan vacker färg.

Jungfru Marie nycklar

När vi kommer upp till stora vägen hör det till traditionen att man ska vila lite på mjölkpallen. Det är hunden van vid och då går det inte att hoppa över. Dessutom minner det om när man var liten och satt på pallen och väntade på mjölkbilen hos farföräldrarna.

Mjölkpallen vid stora vägen

Själv ägnade jag en stund åt att klyva ved, en ganska rolig sysselsättning numera då det finns bättre redskap än yxan.

Vedklyvning

Vi han även med en kaffepaus i det fina vädret. Ja så här var lite av gårdagen och nog måste man säga att man har det bra.

Kaffet är serverat.