Ibland behöver man lite tid för eftertanke. Idag tänkte jag sätta mig på yttertrappan och titta ut över den vackra blomsterängen. Det kändes dock inte så lockande eftersom det bara var +6 grader, inte speciellt njutbart. Dessutom var det som en dimma i luften, den rörde sig snabbt och lät elakt. Det var inte myggor och det var inte knott. Nej det var svian, brännmyran, småsven, svidan ja de har många namn. Alla tillhör dock familjen Svidknott och ska inte förväxlas med knott som tillhör en helt annan familj.

De här rackarna är så små att de knappt kan skönjas med blotta ögat. Det kompenserar de med att vara många. Kan lova att de är irriterande det känns när de sticks, det svider och ibland får jag små röda knölar. Smidiga är de också tar sig in under kragar, i håret och i öronen. De har dock en fördel, när de kommer inomhus flyger de direkt mot fönstret och där stannar de. Kan ligga i små högar på fönsterbrädan, de sticks alltså inte inomhus.

Den korta stund jag stod där blundade jag och tänkte på berättelser jag hört om denna plats. Såg framför mig en medelålders dam i slitna kläder som var på väg mot den enkla lilla dragiga stugan som ligger längst ner mot sjön här på udden. Hon var säkert glad för den, det var i alla fall ett skydd för henne och hennes barn. Det sägs att hon hade ett enkelt gevär så att hon kunde skjuta lite sjöfågel ibland. Några vägar fanns inte utan det var båt över sjön eller gå runt den till stora vägen som gällde.

Att bo i en liten stuga på 1900 – talet långt från vägen utan bekvämligheter av något slag. Dåligt med mat och dessutom utökades familjen med 11 barn jag undrar hur vi klarat av det idag. Det sägs att inte alla barnen hade egna skor, man fick turas om att använda de som fanns. När vi skulle göra i ordning på övervåningen i stugan hittade vi bland all sågspån denna sko. Den är sliten och man kan se att den är handsydd. Hjälpte nog varken för kyla eller väta.

Ja den dam jag såg framför mig har funnits på riktigt och hennes historia berättar om styrka och kampvilja för de sina.

När jag tänker på detta så skäms jag lite, här gnäller vi för att vi är lite isolerade tillsammans med alla våra bekvämligheter. Tänk ändå så bra vi har det.