Kategoriarkiv: Resor

Åker vidare i Mekong deltat

16 fredag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Efter en god lunch var det dags att åka vidare till nästa begivenhet. Än så länge satt vi bekvämt i en lite större båt, men anade att det strax var dags att byta till något mindre. Innan dess gick vi i alla fall iland på ytterligare en ö, det första vi mötte där var långa rader med bikupor. Det var bara att konstatera att även bina bodde mycket sämre här, än vad de gör i Sverige.

För att komma vidare till vårt mål fick vi åka hästdroska. Vi tycket synd om de små krakarna som skulle dra så tunga lass.

Allt gick bra och vi bjöds på ett väldigt gott honungste, så honungen är det inget fel på i alla fall.

Ibland gör sig naturen påmind, Lotta verkar tveka lite men värre ställen har hon sett.

Vi bjöds även på frukter vilka växte på ön, dessa öar i deltat är väldigt bördiga, och här odlas mycket som sänds till Saigon.

Här syns Pomelo, Papaya, Vattenmelon, Longan (även kallad Drakens öga) samt Ananas. I asien äter man ofta färsk frukt tillsammans med socker och chili. Frukten doppas i det sötstarka, och faktiskt det är helt OK.

På väg till den här platsen åkte vi förbi en hel del små kanoter, det satt oftast någon i dem eller så låg det någon och sov gott. När vi såg framåt tätnade vegetationen och kanalerna smalnade, vi anade att en mindre farkost måste till.

En riktigt god vietnamesisk lunch

15 torsdag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Efter att vi kollat av hur man tillverkar rispapper, är det dags för lunch. Naturligtvis skall vi då testa på vilket sätt man använder riskakorna i matlagningen. Vi äter på en familjeägd restaurang, där man serverar olika vietnamesiska specialiteér. En av dessa rätter består av ”Elefantöra” det är en speciell fisk som har detta namn. I ärlighetens namn, man dreglade inte presis när man såg den, men rolig såg den ut.

Vi trodde först att vi skulle ta varsin bit, och äta den tillsammans med riset. Så var det inte, en trevlig man kom fram och visade oss tillrätta. Här krävdes lika mycket kunskap som när man äter kräftor.

Man tar en riskaka, lägger på en fiskbit, lite ris, ett grönt blad (vet ej vad) och till sist lite stark sås. Rulla ihop det hela och njuuut. Det är gott.

Efter detta serveras soppa, gjord på buljong med lite kryddning, med betoning på lite, samt något som såg ut som salladsblad. Det finns många soppor som är betydligt godare kan jag säga.

En trevlig lunch blev det och inte behövde man gå hungrig därifrån. Tror att alla vi damer lämnade enbart tomma fat på bordet.

Vi åkte sedan vidare i Ben Tan provinsens kanaler, det finns mycket att se och man vet aldrig vilka båtar man möter. Här syns en stor båt lastad med krukor, tänk att bära ombord alla dessa, dessutom ska de helst vara hela.En stor pråmaktig sak åkte vi förbi, den var lastad med sand.

När vi närmade oss en smalare kanal såg vi plötsligt en man vid sin lilla kanot. Med jämna mellanrum försvann han ner i det bruna vattnet, efter några sekunder dök han upp med famnen full av lera. Denna lera samlar man för att bränna och därefter bygga med. Kanske var det byggnadsmaterial till sitt hus han samlade in.

Vi började nu närma oss de smalare kanalerna, men det tar vi i morgon.

Vi såg en del ruskigheter under besöket i Cu Chi

13 tisdag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Att få se de berömda tunnlarna i verkligheten är en upplevelse. De flesta av oss har säkert sett en hel del filmer som handlar om vietnamkriget. Till exempel Apocalypse Now, filmen som är 202 minuter lång och handlar om just detta krig. Den första filmen gjordes 1979 dock har en ny version gjorts med samma innehåll och 53 minuters förlängning, vilken hade premiär i augusti 2001. Vill man få ut bästa möjliga och det viktigaste, förstå vad som har utspelats på dessa marker. Ja då bör man ha sett en sådan här film innan.

Till vänster visar man några dockor klädda i den ”uniform” som soldaterna bar. Till vänster är de välkända skorna, gjorda av gamla bildäck, det var riktig hårdvaluta och kostade några dollar i inköp. Ser inte precis bekväma ut men var populära.

På fotot nedan har man försökt göra en modell. Denna skall visa hur det skulle ha kunnat se ut, när två soldater tillverkade bomber i ett litet skrymsle under jord.

Det finns en hel del sådana här gamla bomber och granater på museérna runt om i Vietnam.

Förutom detta med tunnlarna har man iordningsställt helt realistiska fällor, detta för att visa vad som väntade om man hamnade på fel område. Ruskiga saker. Fotot nedan visar i princip en vanlig gräsplätt.

Guiden tar en käpp och trycker till, vad händer då ?

Ja hade du gått där, då skulle den lucka som gräset vilar på, rest sig och du hade fallit rakt ner i hålet.

Jag tror inte jag ens vill tänka på, hur det skulle kännas att hamna på dess spetsar i ett fullständigt mörker. Eftersom luckan slår igen, lär ingen höra dig. Naturligtvis fanns det många olika typer av fällor, här är en annan.

Även denna fälla är naturligtvis täckt med jord och löv, när man väl trampat på stället, faller man ner i denna rörliknande fälla.

Där blir man stående, (den är djupare än den ser ut) och spetsarna trycks obönhörligen in i kroppen. Dessa var dock inte de ruskigaste fällor jag såg, men dessa får räcka. Allra sist innan vi lämnade detta område fick vi en liten föreläsning om hur tunnlarna var uppbyggda.

 Guiden visade även kartbild där man kunde se över hur stort område tunnlarna sträckte sig. Det var ju från Ho Chi Minh-staden till Kambodjanska gränsen.

Vid utgången finns ett skjutfält där turister kan roa sig med att prova olika vapen. Det uppskattas inte av guiderna kan jag säga. Lite beklagligt att man har byggt upp denna ”lekstuga” för skjutgalna turister. Passar inte in efter det att man har fått så mycket tragiska fakta till sig.  Besöket i Cu Chi var dels fantastiskt att se och dels att man får sig till livs så mycket historia. Det här besöket bör man inte missa om man är i Vietnam. Dessutom fick jag se en bedårande svamp som växte under några träd. I morgon blir det Mekongfloden.

Turistnedgång i tunnlarna i Cu Chi

12 måndag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

När man går runt på området är det är ofattbart att FNL lyckades bygga detta enorma tunnelsystem, trots att de anfölls av såväl sydvietnamesiska som av amerikanska styrkor under tiden. Tunnlarna är handgrävda och består av tjugo mil tunnlar. Måste varit oerhört svårt att få till den precision som systemet har, det är ju många gångar/rum som har kopplingar till varandra. I dagsläget är det två sektioner av systemet som har renoverats och är öppet för besökare. Området är naturligtvis stort och det är tidvis tät djungel som råder. Nu har man utökat höjd och vidd i en kort bit av tunnlarna till 100 x 80 cm, så att även turisterna kan ta en tur i dem. Britt-Marie är här på väg upp efter sin promenad, det var betydligt smalare och dessutom mörkt där hon gick ner. Trots förbättringar var turen påfrestande, mörk, fuktig med småkryp överallt.

På  fotot nedan är jag själv på väg upp, det gick snabbt, gick ner vände och upp igen. Av oss fem damer var det bara Britt-Marie som fullföljde turen. Hon erkände att det var jobbigt, tänk bara på alla småkryp. En guide gick före som tur var, eftersom dessa gångar har sträckt sig från Ho Chi Minh staden till Kambodjanska gränsen. Utan ledsagning hade det kunnat tagit år innan hon hittat ut igen. Själv han jag under den minuten därnere inse, att en enorm viljestyrka fodras för att kunna vistas där en längre tid.

Här syns en bit av ett av rummen, dessa användes som operationssalar, mötesrum, sovrum, ja allt utifrån behov.

Dock var takhöjden lägre på den tiden, taket var där den färgade biten tar vid på bilden. Tänk vilka arbetsförhållande? Nedan sitter en vakt och läser tidningen. En annorlunda arbetsplats.

Vi gjorde en paus på vår vandring och blev då bjudna på honungste, av samma sort som det soldaterna drack. Smakade bra.

Därefter blev vi bjudna på kokt Tapioka, vilket tillsammans med ris var basfödan för soldaterna. Tapioka kommer från början Sydamerika och kom till asien på 1700-talet. Växer som en buske och det är rotknölarna man äter (även bladen går att äta) de blir vanligtvis runt 2-5 kg stora. Måste alltid kokas eller rostas eftersom de innehåller blåsyra. Dessa var förhoppningsvis kokta, av minerna på fotot ovan, kan jag tyda detta kommer inte att stå på vare sig Britt-Maries eller Mariannes meny när de kommer hem. Mer i morgon.

Besök i Cu Chi och tunnelsystemet

11 söndag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Naturligtvis gjorde vi en utflykt till de berömda tunnlarna som ligger ungefär tre mil nordväst om Saigon. Byggandet av dessa tunnlar påbörjades redan 1948 och pågick i nästan tjugofem år. Åker man på utflykt till Cao Dai-templet passar det väldigt bra att besöka tunnlarna på vägen tillbaka. När vi åkte dit regnade det enormt vilket syns på fotot nedan.

Chauffören tyckets inte bekommas av detta, utan körde på i en väldigt snabb hastighet. Lite för fort, så vi var faktiskt tvungna att be honom sakta ner en aning, vilket han snällt gjorde. När vi kom fram till vårt mål slutade det regna och nu är vi framme i districtet Cu Chi, därav namnet på tunnelområdet. Efter att vi fått biljetter och information, gick vi mot själva tunnelsystemet.

Runt de här vägarna var det rena djungeln, grönt och vackert. En vakt som arbetade på området visade oss den första tunnelöppningen.

Jag kan garantera att här kan man stå och titta länge utan se det minsta spår av att det finns en lucka gömd någonstans.

Men här är den och det var inga svårighter för honom att ta sig ner. Man skall komma ihåg att dessa gångar är mellan en halv till en meter breda. Inget för oss storväxta precis.

Jaha då är han strax borta, det tar någon minut innan löven har lagt sig till rätta.

Här lyser vår guide upp nergången med en ficklampa och man kan ana den smala trappan som finns där. När Rolf och jag var där för tretton år sedan var det en svensk dam som gärna ville prova, det gick inte som tänkt, hon fastnade. De var fyra man som lyfte upp henne. Därför provade vi inte på detta stället utan väntarde tills vi kom till ”turistnedgången”. Det får ni se i morgon.

Cao Dai-templet i Vietnam

10 lördag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Cao Dai betyder högt torn och är en taoistisk benämning på den högsta guden. Cao Dai grundades 1926 av en vietnames vid namn Ngo Minh Chieu. Inom ett år efter dess tillkomst hade Cao Dai 25 000 medlemmar, och 1950 var nästan 15% av alla sydvietnameser med. I dagsläget räknar man med runt 3 miljoner medlemmar. Templet är väldigt utsmyckat på insidan, någonstans mellan fult och vackert. Det består egentligen av en enda stor sal, vilken har balkonger på sidorna.

Dessa är till för besökare, här har man en bra översikt över lokalen och mässan, utan att störa.

Här är det även tillåtet att fotografera, vilket Lotta är i färd med som synes. Cao Dai har uppattas som en syntes av de olika religionerna. Det är en kombination av kristendom, buddhism, islam, konfucianism, hinduism, geniism och taoism.

Balkongen på ena kortsidan är till för kören och den lilla orkestern.Musiken var såväl som sången entonig, men jag visste ju inte vad de sjöng så det är svårt att säga om det var bra?

Centrum för religionen ligger just i denna by, Tay Ninh provinsen, därav templets storlek antar jag. Kvinnorna som alla kom i god tid före mässan, hade givna platser och stod i snörräta rader.

En äldre kvinna gick runt och kollade att allt var perfekt. Utan att förstå så mycket, förstod man ändå att äldre kvinnor möttes med en väldig respekt.

Här ser man tydligt hur pråligt det är utsmyckat. Det fanns några män som hade andra färger på sina kläder, de satt lite för sig själva. Om detta berodde på olka rang eller religion vet jag inte.

Det var ett trevligt besök, mässan tog inte lång tid, trevligt att fotografera och inte minst att få delta inne i templet. Kanske är Cao Dai något att ta till sig i övriga delar av världen. Slutligen  såg jag en grupp män med lite annorlunda huvudbonader, de satt i eget litet rum.

Cao Dai-templet i Tay Ninh

09 fredag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Om man tar en heldagsutflykt till de berömda tunnlarna utanför Saigon, besöker man nästan alltid Cao Dai-templet samma dag. Templet som även kallas ”Det allseende ögats tempel” ligger i byn Kong Hoa, fyra kilometer öster om byn Tay Ninh. Detta tempel är verkligen sevärt, ser ut som en överdekorerad tårta. Vet inte om jag kan säga att jag tyckte det var vackert, men verkligen speciellt. Framför templet finns en  öppen plats med en stor staty, vars utsirade fundament syns på bilden nedan.

En närmare titt på ett av djuren, kanske är det en drake, den andra är Lotta.

Till den ena sidoentrén går en gång, med vacker plantering på sidorna.

Nästan alla kvinnor var klädda i vitt och de gick så värdigt och målmedvetet till templet, kom från alla håll nästan samtidigt.

Här nedan syns templet framifrån, vackra pastellfärger förhöjer det hela. Författaren Graham Greene uttryckte sin uppfattning om templet så här, ”en orientalisk Walt Disney-fantasi”

Medan författaren Norman Lewis såg det som ”tivoliarkitektur i sin mest extrema form”, ja kanske det. Sevärt är det i alla fall. På fotot nedan syns den stora ingången.

På baksidan finns det möjlighet att besöka toaletter, de är rena och helt OK. Man måste dock ta av sig skorna , vilket kändes lite annorlunda.

Det fanns dock små duschar att rengöra toaletterna med och här är Marianne i full färd med att spola toaletten ren och barfota är hon.

Skall tillägga att det finns ett litet rum med bara dusch där man kan skölja sina fötter innan man går ut. Men eftersom alla lämnar skorna utanför är det rent därinne.

Inne i templet är det bönestunder fyra gånger om dagen och dessa får man som turist vara med på. Dock får man inte vara i själva tempelhallen utan står på den långa balkongen som går utefter hela långsidan inne i templet. Det är tillåtet att fotografera och man behöver inte stanna hela mässan utan kan smita ut när man känner för det. På bilden till vänster syns en långsida av templet utifrån och man kan faktiskt ana hur långt det är. Hur det ser ut på insidan och hur mässan går till, det tar vi i morgon.

War Remnants Museum – Krigsmuséet i Saigon

07 onsdag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

War Remnants Museum, har bytt namn flera gånger, när det öppnade den 4:e september 1975 hette det, ”Byggnaden för att visa den amerikanska imperialismens och marionettregeringens krigsbrott”.  Sedan, krigs-förbrytelsemuséet och numera heter det rätt och slätt, Krigsmuséet.  Här visar man på olika sätt hur kriget mot främst USA var, det som oftast benämns vietnamkriget, men det visar även lite från kriget mot fransmännen. Utanför muséet står tanks och flygplan uppställda.

En förstoring av skylten finns nedan.

Redan när man ser dessa tanks och flygplan får man en föraning om vad man kommer att mötas av inne på muséet. Det är egentligen inget man vill se, men att inte se det är som att blunda för verkligheten, därför är detta besök ytterligare ett ”måste göra” på listan.

Här finns en massa fotografier av personer som fallit offer för kriget, dessvärre finns det även foton tagna av soldater vilka tror att de gjort en bragd av något slag. En del fotografier visar så otroliga grymheter, att det är svårt ta till sig att folk kan förvandlas till så hemska monster.

Av respekt har jag inte tagit några foton av detta. Bland annat kan jag nämna att krigsfotografen Robert Capas bilder som han tog minuterna innan en mina tog hans liv, finns att beskåda här.

Det var soldater från många länder som fick ge sitt liv under dessa två krig, ser man det från vietnamesernas sida blev det stora förluster.

Från vietnamkriget är vi väl många som minns bilden av den lilla springande flickan på en landsväg utanför Saigon, hon som fick Napalm stänkt på sig. Agent Orange var ett annat otäckt medel som användes, det sprutades över en tiondel av Vietnams yta, olika uppgifter finns, kan ha varit allt från 72 miljoner till 150 miljoner liter. Detta ”ogräsmedel” la sig i jorden och finns i växtligheten än idag. Det hemska är att man fortfarande ser folk som har fått missbildningar av medlet, och då talar vi om unga människor. En minnesbild från mitt är besök i Saigon i år, är en gammal dam kom över gatan bärande sin man på ryggen i ett stort tygskynke. Mannen hade inga ben och paret såg ut att vara väldigt till åren komna.

På bilden ovan kan man se några BOM(B) CAM, Smooth Orange Bomb som finns bevarade i en monter. Det får räcka för idag, resten av min upplevelse på muséet tar vi i morgon.

Återföreningens Palats, de vackra salongerna

06 tisdag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Numera används Återföreningens Palats när regeringen har konferenser, eller när man tar emot högt uppsatta gäster. Det är även möjligt att få hyra vissa av rummen för möten, födelsedagar, bröllop med mera. Palatset är rankat som ett historiskt palats för självständighet och är ett av Vietnams 10 nationella kulturarv.

Byggnaden som är fem våningar hög, har 100 rum vilka är utsökt möblerade och vackra tavlor på väggarna.Detta enorma palats har en yta på 2000 kvadratmeter av glas i form av fönster, dörrar och väggar, vilket allt är impoterat från Japan.

I bottenvåningen finns ett rum där man ofta hade konferenser och möten. Det kallas för ”båt-rummet” tack vare bordets form.

En vacker matsal finns naturligtvis eller snarare flera, här är en av dem uppdukad för middag, enkelt men snyggt.

Nedan ett stort samlingsrum, vilket idag används för olika möten.

Narurligtvis kan man titta in i presidentens arbetsrum, sovrum, spelrum, och det finns förstås en stor biosalong och ett rum för kasino. I en sal hängde jakttrofféer, en del av dem var gåvor av besökare från olika länder. Det som slog mig, var att man här inte bara sätter upp hornen som vi gör, utan även har kvar svansen. Lite annorlunda.De här elefantfötterna tycker jag ser lite makabra ut, minns dem från mitt förra besök där. De hade med andra ord inte gått sin väg.Översta våningen inrymmer en danssalong där står också en vacker flygel. Utanför finns den stora helikopterplattan, detta så att presidenten lätt skulle kunna lämna byggnaden.

Jag tycker alltid det är roligt att tänka mig in i hur vardagen kunde te sig under denna tiden och i detta hus. Blev därför glad när vi fick titta in i köksregionerna. Köksmaskinerna har utvecklats lite sedan dess, även för storköken tror jag.

En elvisp är det i alla fall.

På väg ut slängde jag iväg en blick mot en hörna i källaren och fick se, ja det är faktiskt presidentens gamla bilen från 1975 som står där uppallad.

Öppettider för att se byggnaden är mellan kl. 07.30 – 11.00 och 13.00 – 16.00.

Vi fem damer tyckte det var ett intressant besök, dock hade vi behövt lite mer tid. Det vi inte hann se var filmen ”Independence Palace – Witness to History” och lite vandring i trädgården. Det är inkluderat i biljetten som kan köpas precis vid grinden.

Lite av insidan i Återföreningens Palats

05 måndag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

De nordvietnamesiska styrkorna under general Van Tien Dungs ledning angrep staden den 29 april, och på eftermiddagen den 30 april 1975 hade nordvietnam intagit Saigon. De hissade då sin fana över presidentpalatset och kort därefter bytte staden namn till Ho Chi Minh-staden. En kort period runt 1975 residerade president Van Minh här och det var han som kapitulerade för för nordvietnameserna.

Återföreningens palats tillhör ett av Saigons mest uppmärksammade sevärdheter och besöks varje dag av massor av, turister, studenter, vietnameser med flera. Ingången till Palatset ligger på 106 Ngyuen Du.

Byggnaden har en källarvåning, med en massa videorum samt naturligtvis en stor yta vilken vi inte hade tillträde till. Sedan kom våningen där de kaske viktigaste rummen fanns och som användes under kriget, presidentens sovrum samt radiostationen

Kontorsrummen antar jag hade de bästa skrivmaskiner/telafaxer som då fanns att tillgå.Det så kallade kommandorummet där presidenten hade sitt skrivbord med telefonen, som hade direktanknyting till flera av världens mäktigaste män, ligger också här nere.

Jag kunde naturligtvis inte låta bli att sätta mig på denna stol, ville liksom känna ”känslan av historiens vingslag”. Eller var det kanske av avundsjuka för att Rolf har ett kort där han sitter i samma stol för tretton år sedan. Om någon läser skylten på bordet, så vet jag att det står ”se men inte röra,” ja kanske inte exakt så. Nåväl Lotta och jag kom för en stund ifrån guiden och tog oss denna frihet.

Utanför palatset står även kopior av USAs M 48 tanks. I morgon tittar vi in i de mer eleganta rummen.