Igår kväll blev det årets första biobesök och det var inte vilken film som helst som vi såg. Nej, det var, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Boken som är skriven av Jonas Jonasson inköptes i höstas och den rosades av många.

Ofta blir det så när man läst en bok och sedan skall se filmen blir man besviken eftersom det är så många viktiga detaljer som inte kommer med. I det här fallet följer filmen boken på ett fantastiskt sätt, allt har kommit med.

Förutom att den är hysteriskt rolig så är det ju även så att det är en snabb repetition av många viktiga historiska händelser. De bör dock inte läras in då fakta i händelserna på filmen inte riktigt hör hemma i historieböckerna.

Felix Herngren har lyckats göra en film som redan under juldagen sågs av 78 431 personer och därmed slog öppningsrekord för film under2013. Robert Gustavsson som spelar hundraåringen vet vi ju kan förvandla sig till olika personer på ett proffsigt sätt, men här blev han banne mig hundra år. Enbart sminket lär ha kostat 50 000 kr per inspelningsdag och det har man förståelse för när man ser filmen.

Humorn håller hög standard genom hela filmen, kanske kan jag tycke att den inte direkt kommer att tilltala den yngre publiken. En viss livserfarenhet krävs för att snappa upp alla skämt.

Men visst känner man igen kommentarerna när personalen på ”hemmet” pratar om marsipantårta som fastnar i tänderna osv.

Har full förståelse att han vill fly hemmet, alla medverkande gör sina roller perfekt inte minst Mia Skäringer med sin härliga dialekt. Skall man bara se en film i år, ja då är det denna en höjdare som verkligen gör att man känner sig glad en lång stund framöver.

Kvällen fick därför avslutas tillsammans med biobesöksvännerna hos oss med, Ris a la Malta, kaffe och lite hemgjort godis.

Det silver och guldskimrande som syns på chokladformarna är ”godisspray” som granntomten levererade på julafton. Riktigt piffigt.