Att promenera runt i Vadstena är som att gå runt i ett jättestort museum, vart man än vänder sig andas det gammal, gammal historia. Dessvärre skulle det ha tagit minst en vecka för att få sitt lystmäte stillat, så vi fick bara nosa lite på ytan. Naturligtvis var det Vadstena kloster som gjorde att vi bestämde oss för att åka dit, vi startade vandringen med ett besök i klosterkyrkan. Denna enorma kyrka är byggd av blåaktig kalksten från Omberg och visst har den ett annorlunda utseende. Kyrkan togs i bruk 1430 och invigdes under pompa och ståt i närvaro av kungliga gäster, biskopar, adel och andra förnäma personer. Visst blir man imponerad när man kommer in.

Längst fram kan man ana det dekorativa högaltaret föreställande Marias förhärligande.

Skåpet är gjort i ek och är förgyllt och målat. Tillverkat i Bryssel 1520.

Bilden ovan föreställer Hertig Magnus grav, han var Gustav Vasas näst yngste son som dog 1595 och hertig av Östergötland. Gaveln visar riksvapnet med släkterna Vasas och Leijonhufuds hjärtsköldar. De kommer alltså från hans mor – och fars släkt.

Här syns Heliga Birgittas relikskrin ett sammetsklätt träskrin med förgyllda beslag tillverkat i klostret 1391 då Birgitta blev helgonförklarad. Runt detta skrin finns en alldeles egen historia som kanske tar för mycket plats att skriva ner.

På en pelare finns det en skulptur som heter ”Birgitta den extatiska” Hon sitter bakåtlutad med ansiktet vänt uppåt. Hon har penna och bok i händerna (vilket inte syns då de saknas på skulpturen) för att snabbt kunna skriva ner sina uppenbarelser. Denna skulptur gjordes 1435.

På en annan pelare ser man ”Birgitta den porträttlika” här sitter hon med sin uppenbarelsebok i knät. Antagligen har hon även här haft en penna i handen. Denna skulptur kommer från Italien och sattes upp året efter hennes helgonförklaring. Efter denna runda i kyrkan gjorde vi ett uppehåll för att smälta alla intryck, resten av kyrkan såg vi dagen efter. Så för att allt skall bli rätt bör jag väl inte skriva om det förrän i morgon.