Jag vaknade upp till en väldigt vacker vårdag, solen sken och även om det blåste väldigt så beslöt vi oss för att gå på en lång promenad med hunden. Trots att jag gick på samma väg för två dagar sedan så har det hänt lite med växtligheten sedan dess. Idag var det flera Tussilago som lyste som en sommarsol. Vi avverkade ungefär 5 km och jag kände mig nöjd med denna prestation. Inte var vi ensamma heller, fick träffa tre myror, en spindel och såg på håll en rovfågel samt två tranor. Känns väldigt uppskattat att se lite liv när man är i karantän även om det kanske inte blir så mycket utbyte rent muntligt.

Enligt almanackan är det Jungfru Marie bebådelsedag även kallad Vårfrudagen vilken för övrigt var helgdag förr. Det är en kristen högtid som firas nio månader före jul då ärkeängeln Gabriel talade om att jungfru Maria var havande.

Men faktum är att denna dag även kallas Trandagen. Denna dag firas/firades främst i sydvästra Sverige men även i Värmland och Dalsland. Namnet kommer från att man väntade på tranornas ankomst, barnen skulle bland annat måla och rita tranor på papper. Dessa teckningar skulle ställas i fönstret på kvällen så att tranan visste att det fanns barn där. Det var jätteviktigt att man inte låste dörrar och fönster. Man gjorde nämligen som på julafton, hängde upp en strumpa och när morgonen kom skulle tranan varit där och strumpan vara full med godis.

Vi tänker nog numera på denna dag med ett helt annat namn, från att ha kallats även Vår Fru dag har det omformats till Våffeldagen. Naturligtvis är det detta som gjort att vi numera äter våfflor denna dag. Den dag som tidigare var helgdag har numera flyttats till närmaste söndag men att den 25 mars är Våffeldagen kan inget ändra på. Gäller det mat och traditioner är vi väldigt stelbenta, så även hos oss. Det blev alltså våfflor, djupfrysta mosade jordgubbar och grädde enligt bild. Hunden åt den naturell.