Naturligtvis fanns det även en garnisonskyrka, denna gjordes klar i den sista etappen av fästningens byggnad och invigdes i augusti 1869. Den planerades för två aktiviteter dels som en militär kyrka och dels som plenisal för rikets ledning under krigstid. Nu ingår den dock som en bit av fästningens museum men används vid vissa högtider. En mycket vacker kyrka i nygotisk stil och den rymmer 700 personer, ganska stor med andra ord.

I dess mittskepp hänger den kända bajonettkronan, ritad och tillverkad på fästningen. Den består av 276 bajonetter från förbrukade gevär och väger hela 500 kilo. Den rödgula kungakronan som sitter överst skulle symbolisera kungamakten, bajonetterna krigsmakten och kedjorna fångarna. Kronan är skänkt av bagarmästare Boustedt.

 På altaret står det ett glaskors som är mycket vackert i synnerhet när ljuset från fönstret faller på det. Det är komponerat av glaskonstnären Eric Höglund, Boda glasbruk. I mitten kan man se de tre spikarna och Kristi törnekrona.

Vävnaden i fönstret bakom är komponerad av konstnärinnan Margareta Sandberg – Hög från Karlsborg. Den uppsattes 1981 och kallas för ”Från himmel till jord”.

Altarbrunet (det gröna) är komponerat av samma konstnär.

Predikstolen flyttades 1893 till den plats den står på idag.

Dopfunten är mycket speciell gjord av Kinnekulle- kalksten och den tillverkades 1985. Ritad av Rolf Berg och gjord av Thorsbergs Stenhuggeri. Annorlunda men vacker.

Naturligtvis fanns klockor bland annat en, Storklockan som gjöts under Oscar II:s regering och lillklockan som är ett krigsbyte från Ryssland (1600-talet) Den gjöts om 1696 på grund av sprickor och satt från början å Bohus fästning. Det fanns en mindre klocka från 1724 som från början fanns på Varbergs fästning. Den är återlämnad dit. Antagligen för att inskriptionen löd. Till Varbergs slott jag höra må, Gud straffar den mig ta därfrå.

Vi tittar gärna in i kyrkor när vi reser runt såväl i Sverige som utomland, det är rent häpnadsväckande vilka historielektioner man får till sig. Det är fantastiska sevärdheter som många missar.

När vi gick ut ur kyrkan föll min blick på denna fantastiska bibel, väl tummad så att den har använts råder det ingen tvekan om. Det är Carl XII:s stora kyrkobibel från 1703. Enligt ett gammalt och får vi hoppas trovärdigt påstående lär han ha haft den med sig i fält och läste dagligen ur den.