Den lilla fiskebyn har växt väldigt mycket sedan vi såg den första gången. Mycket har hänt och visst har det blivit ett paradis för främst skandinaver. På gott och ont kan man säga och visst finns det åsikter om att kan en sådan utökad turism på ett så litet ställe verkligen vara av godo? Ja det kan den och det allra bästa är att trots denna ökning av turister så har byn behållt sin charm, det finns inga vräkiga hotell, inga shoppingstråk, inga olika typer av barer osv. Nej här bor man utspritt och lever sida vid sida med de övriga boende. Att sedan byns invånare har fått ett lyft av detta kan man inte undgå att se, arbetstillfällena har ökat och de unga kan stanna kvar i sin hemort. Småföretagandet växer och det är väldigt roligt att följa utvecklingen.

Besöker man platsen för första gången idag ser man många små husområden utspridda i byn och jag tror inte man funderar på hur det såg ut innan de byggdes.

Här är ett exempel på hur det ser ut idag men hur såg denna platsen ut för 15 år sedan?

Jo det här är platsen och visst är det svårt att tänka sig hur det ska bli?

Havet förblir dock detsamma så även stranden men de små restaurangerna och alla solstolar var finns de? De var nog inte påtänkta skulle jag tro.

Vägen ner till havet var inte mycket att hurra för även om den var mycket förbättrad när dessa foto togs.

Har man besökt Djungelbaren på senare tid skulle man inte känna igen sig här.

Inte Coconut heller även om även detta är klart förbättrat sedan några år. Då bodde ägarfamiljen här också men senare fick de möjlighet att bygga huset bredvid vilket är deras bostad idag.

Nong Puh som även det helt har byggts om delvis på grund av storm, översvämning mm. Naturligtvis har vi massor med bilder från ”förr” men tyvärr kan jag ju inte fylla bloggen med hundratals bilder. Jag själv fick dock en trevlig stund fylld med minnen och förvåning av hur fort tiden går och vad mycket som hänt. Detta är en plats man borde skriva till på sin lista, platser jag vill besöka.