Mätt kan man känna sig ofta men ändå tröttnar man aldrig på mat, visst är det egendomligt. Det svåra med mat och sötsaker är att jag faller så lätt för dess frestelser. Som här på Stenmans konditori i Vilhelmina, Rolf ville ha ett wienerbröd och en prinsessbakelse och det är klart inte kunde jag nöja mig med en bit då. Nej rättvist skall det vara, dessvärre är det aldrig rättvist när jag ställer mig på vågen, hans kalorier verkar gå rätt igenom kroppen medan mina har en tendens att föröka sig.

Förutom att Stenmans har en trevlig miljö att fika i, så är det ganska kul att sitta och titta ner mot centrum. Kanske inte den livligaste platsen men vackert.

Nu skulle man ju kunna tänka sig att vi var mätta och nöjda men icke, ett besök hos Bergmans innan vi åkte hem. Man kan aldrig veta när man kommer fram, det kan ju bli punktering eller något. Läste just på Facebook om min systerdotter som tankat bensin i sin dieselbil i dag, undrar hur det gick och när hon kommer hem. På Bergmans blev det en laxtallrik för min del, denna har de vunnit pris för.

Rolf slog till med en vilttallrik som tydligen smakade utmärkt eftersom den slank ner utan problem. Den gav mig en god idé om vad jag skulle bjuda IngaMärta och Leif på i kväll. Gick hem hos dem också kan jag säga.