Vill man ha en hund som bjuder på omväxling i tillvaron, ja då är Wachtel absolut den bästa hundrasen. Vår sexåriga Bachus bjuder på omväxlande underhållning varje dag. Numera har han slutat att äta upp mina handskar, husses strumpor och mazariner med folieformar på. Vilket vi är väldigt tacksamma för eftersom dessa tilltag blev ganska dyra för oss.

Det är i alla fall en envis, egoistisk, tjuvaktig (mat), retsam och enligt sonen lite halvkriminell hund. Ja man kan ju även tillskriva honom följande egenskaper, jättegullig, snäll, trevlig, nyfiken, sällskaplig, älskvärd mot såväl djur som människor, tålig och bra på jakt med husse och gosig med matte.

I går var det en sådan dag då han bestämt sig för att pröva mitt tålamod. Eftersom Husse skulle vara borta hela dagen så blev det jag som fick ta ”mitt på dagen” promenaden på egen hand. Vi gick vår vanliga runda och ditvägen var trevlig men hemvägen. Han startade med att vägra gå, satte sig demonstrativt vid dikeskanten och gick inte att rubba. Till slut lyckades jag dra honom därifrån. Då högg han tag i en två dm lång orange vägpinne (de där i plast) eftersom de är skarpa i kanterna var jag rädd att han skulle svälja dem. Det blev dragkamp och jag vann. Efter en bit tog han en liten gren drygt en dm och som ett lillfinger tjock, dragkamp o jag förlorade. Ytterligare en liten gren tuggade han i sig eftersom han vann även denna dragkamp. Så kom han över en orange bit till, då blev jag rädd så jag höll allt vad jag förmådde och vann. Skulle han svälja dessa blir det djursjukhuset och det ville jag inte.

När vi kom hem upptäckte jag att jag vid sista stoppet för dragkamp förmodligen tappat min Mp3 spelare och hörlurarna. Låste in vovven i tryggt förvar och begav till platsen vi bråkat vid o vilken tur på håll såg jag den ligga vid vägkanten. Till min stora lycka hade ingen bil kört över den. Hade varit synd för jag hade precis börjat lyssna på Memorandum av Anders de la Motte. Precis när jag skulle ta upp den kom jag att tänka på, Portersteken som stod för upptining på köksbordet men å andra sidan man behöver ju inte äta porterstek på en onsdag.

För att lugna ner mig gjorde jag en Bananasplit till Rolf o mig på kvällen. Satte mig i soffan tog skålen i handen och upptäckte, chokladsåsen var alldeles för tunn, rann över på ena sidan. Men man är ju kvick så jag ändrade på skålen så att det rann över på andra sidan. Nu är jeansen, tröjan och koftan tvättade är helt övertygad om att det var hundens fel.