Det är inte William Shakespeares drama Trettondagsafton jag tänker på. Nej snarar en fundering på varför det heter Trettondagsafton? Denna dag som infaller på det nya årets femte dag dvs den femte januari, dagen innan trettondag jul. Denna afton är till minne av då de tre vise männen kom till Betlehem med sin gåvor. Minns ni vilka de var, jo guld, rökelse och myrra. Trettondag jul är då alltid på den trettonde dagen efter jul och man räknar från juldagen. Högtider som alltså ingår i det kristna julfirandet.

Julfirandet börjar härmed att nalkas sitt slut men inte riktigt ännu, först på tjugondag Knut dansas julen ut. Så det där med att julen varar än till påska det stämmer inte alls.

Igår fick vi en andra chans att se filmen vi var så sugna att få titta på. Efter många telefonsamtal lyckades vår grannfru boka biljetter till gårdagens föreställning.

Vi fick alltså besöka en av Sveriges i bruk äldsta biografer, Fyris 1 & 2 igen.

Ensam i Berlin, bra att ha läst boken innan på så sätt fick man ett bättre grepp om handlingen. Klart sevärd och väl filmad, Emma Thompson och Brendan Gleeson var fantastiska i sina roller och  Mikael Persbrandt som hade en mindre roll var som vanligt suverän.