Då är det dags att lämna stugan för den här gången, innan vi skall åka hem brukar jag kolla runt för att se att allt är OK. Ibland blir man lite nostalgisk när man ser sig om. I det här huset bodde det fram till 1950 en familj med nio barn. Mamman var ensam med dem och man kan bara tänka sig vilket hårt liv det måste ha varit. För några år sedan gjorde vi iordning ett nytt rum på övervåningen, det blev 42 kvm, ljust och trevligt. Men vilket arbete, det visade sig när vi tagit bort ett kraftigt trägolv, att det var isolerat med sågspån. Vi bar ut en ofantlig mängd säckar med sågspån. Ibland allt detta hittade vi små saker, en sko, en liten schackpjäs i trä, gamla kuvert m.m. Rolf tog lite av det och gjorde en tavla.

Den blev så bra, att vi satte upp den på väggen. Bakom glas och ram sitter nu tapetprover, någon bit från en katalog samt julkort. Ett av julkorten är skrivet av en av döttrarna i huset. I somras fick vi spontanbesök av ett par vi aldrig träffat förut, det visade sig att mannens mormor var född i vårt hus. När vi visade tavlan, berättade han att det var hans mormor som skrivit kortet, visst är det fantastiskt.

Ett annat fint minne är den tavla som är gjord av Lotta Holmgren från Storuman. Den förälskade jag mig i, när hon hade en utställning på Borgafjälls hotell. Tillsammans med några arbetskamrater var jag där och åt, det var då jag fick syn på den. Döm om min förvåning när vi kom hem, de hade köpt den åt mig. Vänskap heter motivet, namnet kommer av att det är olika djur som samsas så fint i den gamla trädstammen. Men visst är det vänskap när man får en så vacker sak.

Vintermotiven kommer fram nu, nedan är en flamskvävnad jag gillar, fick den av Björns farmor Alice för 28 år sedan. En vännina till henne hade gjort den. Inte utan att man själv blir lite sugen att försöka sig på flamskvävnad, fast av enklare slag.