Etiketter

, ,

En av fördelarna med att åka på egen hand, är att man kommer närmare det dagliga livet på platsen man besöker. Vår trevlige tuc tuc förare, föreslog att vi skulle besöka templet, Wat Panan Choeng som om jag har fattat det rätt kom till innan Ayutthaya blev huvudstad runt 1350.

Det första som mötte oss, när vi kom in i templet var dels ett ”altare” med små Buddhastatyer inramade av två elefantbetar. Dels en enormt stor Buddha.

När vi gick runt i templet fick vi se en massa korgar innehållande orange tygstycken. Vår första tanke var att dessa användes av munkarna, vilka ju bruka ha den färgen i sin klädedräkt. Plötsligt såg vi att det kom flera personer och tog var sitt skynke samt betalade en summa för detta i en liten lucka. Då trodde vi att de köpte dem, men även det visade sig vara fel.

När de väl betalat för att få låna tyget, knäböjde de på golvet framför den väldiga Buddhan. Framför Buddhan stod det flera personer vars uppgift var att ta emot dessa tygstycken. Det gick till så att några män gick runt och tog emot tyget från de som satt där,och därefter med ett enda snabbt kast, flög tyget direkt upp i händerna på männen som stod där.

När de tagit emot skynkena sattes de ihop till ett långt, långt brett band, vilket sedan fästes över Buddhan. På fotot ovan ser man verkligen hur stor denna staty är.

När det väl fungerat som Buddhans klädnad en stund och därmed antagligen även blivit välsignat, togs det ned igen.

Männen kastade ner skynkena som nu satt ihop, till de som satt på golvet. Dessa höll det över sina huvuden och det lästes en bön.

Alla tyckte det var så trevligt att vi där så vi inbjöds att få vara med, trots att vi inte betalat för några skynken. Britt-Marie tog chansen att få åtnjuta en välsignelse i det urgamla templet. En annorlunda och sällsynt upplevelse skulle jag tro.

När allt var klart reste alla på sig och skynkena lämnades tillbaka till sina korgar. Vi var glada och tacksamma över att vi fick dela denna stund med dessa gästvänliga thailändare.

Annonser