Handsken är kastad, ett uttryck som härstammar från medeltiden. Dess budskap är att man utmanar till strid och någon bör då ta upp handsken för att det skall verkställas. I det här fallet kan nog säga att det blev en viss strid.

Inköp av handskar för två år sedan, dock billiga sådana eftersom de skulle användas vid hundpromenader och därmed tåla en del. Bachus älskar att ha något i munnen när han är ute på promenad och då gärna en handske. Lätt blöta av dregel brukar jag få tillbaka den när vi kommer hem. Efter att de tvättats av är de OK igen.

Idag var det ljuvligt vårväder och vi fick dessutom sällskap av Aron och hans matte. Efter ett antal kilometer ville Aron bära sin mattes tumvante och detta orsakade lite avundsjuka hos Bachus, eftersom han anser sig kunna bära två. Sagt och gjort, han åt upp min handske för att sedan ägna sig åt tumvanten.

Så var det färdigt igen, direkt till djursjukhuset för att få den hemska sprutan som gör att han kräks så ohyggligt. Handsken kom upp men jag avstod från att ta med den hem. Hunden slut av allt otrevligt plus lite morfin. Husse 1400 kronor fattigare och jag är utan handskar.

Han var lite orolig och fundersam när han låg där på golvet och väntade, som sagt synden straffar sig själv.