En dag tidigare än planerat beslöt vi oss för att lämna västkusten och bege oss hem. Halland som ju fått en klass tre varning vad gäller väder har nu mist sin charm som mysig sommarstad. I sju dagar har det regnat, åskat och blåst på ett ställe hade vattnet på ett dygn stigit med mellan 1,5 – 2 meter, massor med källare har fått länspumpat. Förskolor, skolor och vårdcentraler har fått stänga, till det kommer att många hushåll har mist sin el och i vissa fall finns det inte dricksvatten. Visst låter det hemskt, vi kan dock trösta oss i vårt land att om några dagar är allt sig likt igen. Vi bilade oss tvärs över landet med regnet nafsande i bakrutan, nu är vi hemma och allt är sig likt.

Katten har skötts om av grannen så nu är frågan om han har för avsikt att flytta hem igen eller inte, hunden är på promenad med husse han har bråttom ut för att kolla att allt är sig likt på hundfronten efter vägen.

Själv går jag igenom posten, alltid lika spännande. Idag öppnade jag ett vackert kort vilket visade sig vara från ett par goda vänner vilka vi bjudit över på en annalkande högtidsdag. Det var så trevligt, omsorgsfullt gjort och roligt skriviet att jag skrattade en lång stund. Vad härligt med människor som ger sig tid att göra så, ett bra sätt att sprida glädje vilket vi är dåliga på i vår vardag.

När allt slutat snurra och rummet stannat efter alla dygn i en husvagn som dansat efter vindens skiftningar samt tio timmar i bil skall jag nog ta en bok och gå till sängs. I morgon kan jag använda en riktig dator igen det skall bli härligt.