Det gäller att inte ge upp, visserligen verkar den lilla mobila datorn har gjort just det, gett upp. Någon mer blogg på den är inte att tänka på, synd för där ligger några fina foton vilka jag gärna heda velat visa men det får vänta till nästa vecka. Får se om det funkar med att lägga ut dem via plattan. Dagen har varit fin och det blev en promenad med hunden passade på att titta in till grannen och där satt redan våra andra grannar så det blev kaffekalas. Här uppe i ”lappmarken” är det självklart att man skall ha en kopp kaffe när man tittar in.
Exempel från söndagen; vi åkte till ett par boende tvärs över sjön maken var fullt upptagen i källaren och frun var mitt uppe i tunnbrödsbak självklart skulle vi fika, tackade nej. Stannade längre ner på backen för att säga hej; han var på väg till fågeljakt och frun skulle klyva ved. Självklart tackade vi nej, godtogs inte så vi fick lova återkomma på kvällen. Strax innan vi kom hem stannade för att lämna några äpplen, han höll på med ved och frun brände ris men visst vi måste fika. Självklart tackade vi nej. Kan säga att det blev flera nej innan det accepterade.

Detta fick mig att fundera för efter vad jag kan minnas brukar det inte vara så självklart i stadsområden neråt landet. Det är faktiskt stor skillnad på generositet med tid här uppe i lappland, tidspressen är inte densamma och du accepteras som du är. Inga modetrender och dylikt, vi borde tänka mer på vad som är viktig i tillvaron. Kan det vara den fantastiska naturen som påverkar för just nu visar sig hösten från sin vackraste sida.