Idag tog hunden och jag en promenad i det vackra höstvädret när vi kom fram till det här stället satte jag mig ned och njöt av den vackra naturen. Hunden satte sig även han bekvämt och kollade in bilarna som körde förbi lite längre bort på vägen, jag tror han är motorintresserad.

Efter stund funderade jag på saker jag varit med om och automatiskt tänkte jag på detta. Jag har en arbetskamrat/god kompis och med henne och hennes man har Rolf och jag gjort många fantastiska resor. Bland annat åkt runt i Vietnam och när vi kom till Na Trang råkade det vara min födelsedag,  då stod hon plötsligt utanför vårt hotellrum med 55 långskaftade rosor och hade även fixat överraskningstårta på kvällen. När vi var i Indonesien fyllde jag också år, då hade hon fixat bord på stranden med vit duk, blommor och musik helt fantastiskt. En gång gjorde hon och jag en tokresa torsd -söndag till Bangkok. En annan gång en överraskningsresa till Irland med våra män. När jag var sjuk kom hon till sjukhuset med hemlagad mat eftersom hon inte tyckte sjukhusmaten var bra. En annan gång när jag var sjuk kom hon och gick med mig i korridoren eftersom jag inte ville träna. När jag var riktigt dålig bjöd hon hem Rolf och mig och sonen över veckoslut eftersom hon tyckte vi behövde ombyte. Ja detta är bara en bråkdel av allt hon gjort just för mig.

För en tid sedan sa min systerdotter, Sigbrith hur många vänner har man och hur många bekanta. När vi redde ur begreppen kom vi fram till att en vän, har alltid tid, ställer alltid upp, hjälper till när det behövs, hör av sig och framför allt en god vän kommer ihåg att man finns. Svaret blir att så många goda vänner har man kanske inte, nuförtiden prioriterar vi mycket annat än våra medmänniskor.
I söndags miste jag plötsligt och oväntat henne  och hon var inte bara en arbetskamrat sedan 30 år utan framförallt en god vän och medmänniska.  Saknaden är stor och ibland händer det overkliga.