Skulle plocka bort lite gamla saker och fann då en låda med allehanda ting, normalt skulle den vara utrensad och klar på en kvart. Så händer det att man ser något som gör att man stannar upp eftersom just den saken påminner om något speciellt. Istället för en kvart kan det ta ett par timmar och det var vad som hände idag. Det första jag såg var en gammal bläckpenna en sådan där med stift som man fick doppa i ett bläckhorn. Jag kan riktigt se min gamla skrivbok framför mig hur jag frenetiskt försökte torka raderna jag skrivit med läskpapper.

Lyckades alltid trycka till så det blev suddigt och var det inte det blev det stora plumpar. Välskrivning fanns det ett skolämne som hette och då skulle man definitivt inte ha vare sig plumpar eller suddiga ord.

När vi behärskade tekniken fick vi gå över till reservoarpenna, vilken lycka men jag kan lova att det dröjde länge innan denna nåd förunnades mig. Bara det att det fanns en reservoar i pennan för bläcket gjorde att man inte behövde doppa den i ”hornet”. För att inte tala om hur stor man kände sig när man tog upp denna pennan och började skriva. Det var ju inte så att den delades ut i skolan, nej det var oftast en åtråvärd födelsedags- eller julpresent.

Tänk vad lycklig man kände sig och så vackra de var.