Igår kväll såg jag ett TV-program som kom mig att tänka på Lapp-Lisa en ”kändis” från barndomstiden. Hon återkommer i mitt minne då och då, antagligen för att vi ofta åker förbi hennes hemby, Mark och även en skylt där det står Lapp-Lisas stuga (den finns kanske inte kvar). I vilket fall sjöng hon ofta en sång som heter; Jag skulle gräva guld, bli rik och få det känt, men mina planer gick omkull och jag fick ej en cent.

Programmet jag såg var från en liten plats i Indien där man byggt upp en tältliknande by vid kanten av en flod, drömmen var att hitta guld. Inga vägar, el eller överhuvudtaget några bekvämligheter. Det fanns även några hus, små och väldigt tätt sammansatta och många vinklar och vrår. TV-teamet följde några personer i deras dagliga liv, bland annat en ung man som var intresserad av att hyra ett rum för att komma bort från tältstaden.

Vilket rum bara kal sten på golv o väggar, smutsigt, en öppning i väggen med en trälucka framför. När han såg det räknade han ut att han och fem av hans kompisar skulle kunna bo i detta rum. Det var möjligt för om de låg tätt på golvet och skavföttes fick de precis plats. Det fanns även tillgång till toalett och jag lovar inte ens en lagårdsråtta skulle gå in dit frivilligt.

Han blev så glad när han fick hyra rummet, hans stora dröm var att spara så han kunde flytta och få ett ”riktigt” arbete. Dessvärre tror jag att han knappast kommer att få en cent. Programmet var så bra, kändes nästan som om man var på plats och kunde känna lukterna och tristessen. Kommer tyvärr inte ihåg på vilken kanal det gick.

När man ser detta hoppas man verkligen att de som kan, tänker på alla de svältande, hemlösa och lidande som finns runt om oss. Lite kan betyda mycket för någon annan, ett ljus i mörkret.

007.JPG1