Det är som sagt inte lätt att va ödmjuk när man är störst bäst och vackrast. När jag går ut brukar jag stanna till utanför husen på vår väg, detta gör jag så att de som bor där skall ha chans att komma ut och hälsa på mig. Vid dessa tillfällen brukar jag alltid få höra att jag är så otroligt fin, söt och rolig. Allra bäst är det när min kompis Aron är ute med sin matte och hon säger samma sak, tror inte att Aron gillar det eftersom han är ganska liten och inte har mina muskler. Kan kännas pinsamt.

La till det här fotot så att ni som ser det vet hur jag ser ut, det går lättare att förstå vem jag är då. Svårt att mäta sig med mig eller hur?

Det finns en hake, sonen i huset och hans familj har ju skaffat sig hund, en sån där schäfer. När han kommer hit tar han över helt, äter i min skål och använder mina leksaker. Dessutom är han så där präktig, lyder och knycker ingen mat ganska odräglig faktiskt. När han är på besök brukar jag för det mesta lägga mig i min säng och tjura lite.

Men nu skall ni få höra, det har flyttat in en tik en bit härifrån, Embla heter hon och är en australian sheperd. Nu har jag hört ryktas att hon skall vara väldigt populär och alla vill gulla med henne. Jag säger bara det, tur att det är en tik så att jag kan visa vem som är störst, bäst och vackrast på den här vägen.