Vissa saker kommer igen hur många år som än går däremellan, den här visan är lika aktuell idag som den var 1951. Ulf Peder Olrog var det som skrev ”Här i la-går’n är fest för vi får i år: Ett öre mer för mjölken” Skall man kort kommentera hans visor tycker jag de är så fyndiga, humoristiska men även budbärare av allvarliga problem. Finns det några som kan skriva den typen av texter idag?

Nåväl tillbaka till mjölken vilken är ett hett debattämne idag, skall korna vara ute eller skall de betraktas som mjölkmaskiner och bara stå instängda i stora ladugårdar. Vilket barn som helst kan svara på den frågan, visst är det lustigt att inte vuxna personer i styrande ställning då begriper hur svaret skall vara? På Madeira såg jag för trettio år sedan små, små hus i vilket det stod en eller två kor, blinda och förvärkta eftersom de aldrig hade vistats utomhus. Är det ett sånt ”koliv” vi strävar efter.

Hörde en debatt idag på radion om just denna fråga, några tillfrågade svarade att visst skall vi ha kor i Sverige men på frågan om vi skall köpa utländsk mjölk tyckte det att det var väl OK. Tala om att frågan blev med jasså besvarad. Ett förslag framkom nämligen att man inte skulle skriva ursprungsland på mjölkförpackningarna. Jag vill veta att jag köper svensk mjölk, har aldrig förstått varför jag skall köpa mjölk från ex vis Tyskland? Snart är det väl som med köttet jag skrev om förra veckan.

Kon bor i Sverige, mjölkas i Danmark och mjölken förpackas i Tyskland. Då får vi ju lite jobb till åkerierna också.

Nä nu sjunger vi en krona mer för mjölken så att även kommande generationer får dricka svensk mjölk, se en levande ko och lära sig hur ett lantbruk ser ut.

Leve den svenska mjölken.