Etiketter
AnnaKarin, Borgafjäll, Borgafjälls livs, Borgafjällsbilder, Fågeljakt, Harens spår, Hemma med halmen, Matteus 12:34, Vad hjärtat är fullt av
Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen, Matteus 12:34 för den som inte vet varifrån dessa orden kommer. Just de här dagarna är mitt hjärta fullt av vackra vinterbilder från dagarna i Borgafjäll. Denna lilla by med inte fullt 100 åretomboende personer, det blir inte många familjer det. Under sportlovsveckorna ökar antalet till runt 6000 personer. Anledningen? Ja, det är förstås skidanläggningen med sina slalombackar, den stora campingen och de trevliga o lite annorlunda inkvarteringarna och inte minst hotellet. Under hösten förvandlas byn till ett fiske och jaktområde. Fågeljakt är populärt då man kan ta sig upp för fjället med helikopter och sedan vandra neråt. Vandringsleder och svampplockning är inte att förglömma.
Den sista biten av vägen innan man når huset får man gå (vintertid), åka skidor eller skoter det är valfritt. Här är Rolf på väg till bilen.
Det var några dagar sedan han körde och det är lika överraskande varje gång, skall man hitta den eller inte.
Den här gången kunde vi skotta fram den och ta en tur till affären.
Det finns en lanthandel en ICA affär och det är den enda i byn. Fungerar som post, systembolag, apotek, fiskekortförsäljning och naturligtvis som en affär. Anna-Karin som äger affären är en driftig kvinna och därtill duktig älgjägare. Hon ser till att byn får det den behöver och kan man inte komma till affären så kommer affären hem till en. Borgafjälls livs är fantastisk.
Det finns lite gamla sommarstugor här och var, i det här huset har ingen varit på länge. Flera meter hög snövall gör det nu helt omöjligt att nå.
Snö kan vara avslöjande. Det var ett tags sedan det var någon andakt i det här kapellet. Endast harens spår syns.
Så var vi hemma ”med halmen” det vill säga åter på farstubron till stugan. Snön från taket är på väg ner mot marken, så utsikten är lite begränsad. Jag tycker dock att det är så vackert med istapparna hängande på snökanten. Det är förvånansvärt hur länge det kan hålla ihop innan det rasar. Detta var lite vinterbilder från Borgafjäll, är det konstigt att man längtar dit ibland?