Pingsten är i annalkande vilket man inte kan tro när man tittar ut, visst är det grönt och skirt och björkarnas ”musöron” är på gång. Men landet är avlångt och i söder är det försommar men i norr är det vinter. Vid stugan som vi gärna skulle vilja åka till snart har inte snön smält helt och temperaturen ligger runt -1 nattetid.

I morgon är det Pingstafton och därmed inleds den så kallade ”hänryckningens tid,” vet inte varför det kallas så, men har för mig att det kommer från en dikt. Esaias Tegnér skrev, Nattvardsbarnen år 1820 och den inleds med: ”Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den lantliga kyrkan stod vhitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet, prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom. Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten. osv”. Den är nog upphov till att det kallas så.

Att det är Maj månad kan vi södra halvan av Sverige se tydliga tecken på i naturen, ett exempel är alla dessa Gullvivor som dessutom verkar blomma väldigt intensivt i år. Det blev en snygg bukett på köksbordet idag och man kan se att de är faktiskt inte bara gula.

Sjön glittrade som silver,
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan kvick och munter
just hit med våren kom.

Gullvivans plym sågs vaja,
bofinken slog så glada slag,
då blev jag döpt till Maja,
ty lillan, det var jag.

Visst känns alla de gamla barnvisorna lite extra viktiga så här års och Alice Tegnérs, ”När lillan kom till jorden ” passar väl bra till buketten. Ja här fick jag med två personer från släkten Tegnér, om jag är rätt uppdaterad så var Alice Tegnér gift med Jacob Tegnér som i sin tur var sonson till Esaias Tegnér.