Vädret är fortfarande blåsigt och temperaturen håller sig runt  + 7 grader men eftersom det är sol känns det inte så kallt. Snålblåst var det i alla fall när jag gick ut med hunden, vi tog en liten promenad förbi dammen som grannen föder upp öringyngel i .

Det fick mig att tänka på hur det var för länge sedan, det vill säga när jag var riktigt liten. Då bodde jag i södra Sverige i en ganska modern villa, det fanns kyl, el, badkar och rinnande vatten. Självklart tycker vi men vårt avlånga land har inte möjliggjort att alla fått samma lyx, dessutom var fattigdomen svår för många. I det lilla hus vi bor i nu kopplar vi av, läser, fiskar, snickrar och njuter av att kunna leva lite spartanskt. Det finns inget som ger mer ro för själen.

I det här huset bodde under samma tid som jag bodde i det nyss beskrivna huset, en kvinna med 13 barn. Hennes make for till Amerika som så många andra och hon fick själv föda upp sina barn. Alla hade inte skor så de kunde inte gå ut samtidigt, vatten tog de i sjön och ved fick de hugga och elda för att försöka hålla sig varma. Fisket gick väl an på sommaren men på vintern var det värre, det sägs att mamman satt i fönstret och försökte skjuta sjöfågel för att få något att äta. Funderar ibland på hur de sov i stugans enda rum? Ja många har berättat hur det var då och vi har träffat personer som bodde i huset på den tiden. Det här livet var de inte ensamma om, tänk bara på utvandringen till Amerika. Svårt att förstå hur det var och det är trots allt inte så längesedan. Det knepiga är dock att vi numera bara har en sak vi tänker mycket på, konsumtion borde vi inte lärt oss något.

Jag har i alla fall lärt mig trafikreglerna men det har inte renarna häruppe, inga övergångsställen finns det heller. Det är bara att vänta tills det blir fritt.