Vindkraft diskuteras ju ofta ur många synvinklar, en av dem är deras utseende och om de stör naturbilden. Själv tycker jag de är ganska snygga, långa, smala och smäckra. Om jag skall vara riktigt ärlig kanske de inte är så vackra där de står utmed västkusten. Däremot i fjällkedjan runt Risbäck är de helt OK.

     Otaliga är de gånger vi åkt utefter Stora Arksjön och tittat på de arton stycken höga pelarna med sina vingar uppe på fjällkanten. De placerades där 2008 men vi har aldrig kommit på idén att åka upp för att se dem på närmare håll. Nu blev det i alla fall av och efter en lång slingrande skogsväg kom vi så upp till Bliekevare Vindpark.

Utsikten var hänförande och vyerna man såg låg flera mil bort.

Lite imponerad blir man i alla fall av att dessa snurror producerar energi som räcker till 10 000 villor eller 20 000 lägenheter. Tänk om det varit kolkraft då skulle motsvarande mängd energi gett ett koldioxidutsläpp på 90 000 ton.

Man kände sig ganska liten där man stod och vände näsan mot skyn, höjden är dock imponerande 80 meter. Rotordiametern är 90 meter vilket är svårt att föreställa sig när man ser dem på håll. Visst är de vackra (riktiga skönheter) när man ser dem så här mot en klarblå himmel. Jag har fått min önskan uppfylld i alla fall, eftersom jag alltid drömt att få komma dem nära och det fick jag nu.

Efter att ha kört på den slingriga smala grusvägen där skyltarna med texten ”ej obehörig trafik” stod vid vägkanten med jämna mellanrum var Rolf ändå nöjd med besöket. Det ironiska var att när man väl kom upp fanns det en stor skylt med texten ” Välkommen till Bliekevare Vindpark” ?

  Som en överraskning fick vi möte av två bilar när vi åkte hem, den ena med själva rotorn på. Den vill jag lova var såväl hög som bred. Den andra med en vinge på flaket och vingen torde då vara 45 meter lång. Tala om tillfälligheter som passar in. En givande dag med andra ord.