Visst finns det massor att se när man åker runt i vårt land, så mycket att man får beta av lite varje år. Men är man en riktig turist måste man se både det man vill och inte, annars kan man riskera att missa en del av det goda. En del av denna tripp var att vi skulle titta lite på minnesmärken från det förgångna. Kanske var det inte just detta vi tänkte på när det gällde gamla saker, men damen gjorde ju en bedrift tycker jag med sin upptäckt. Att bli nästan 100 år i början av 1900-talet är nästan en bedrift men det blev Amalia Eriksson.

Amalia var en mycket arbetsam person som föddes 1824 och dog 1923, eftersom hon blev änka i unga år gällde det att hitta någon form av försörjning. Då hon var van att laga mat åt andra vid bröllop och fester så var hon inte helt bortkommen i köket. Så småningom började hon koka karameller, gjorde dem rödvita och som hon sedan formade som små kuddar och vips var polkagrisarna uppfunna.

Det är inte helt lätt eftersom det är het sockermassa och socker blir hett kan jag lova. I denna massa skall man blanda i färg och smak för att göra den mer tilltalande och detta måste gå fort. I Gränna kan man fortfarande få se på när de kokar och gör polkagrisar. Genom stora glasrutor kan man följa hela processen. Den här ”grabben” kunde sin sak.

Det finns många polkagrisaffärer i Gränna och sommartid flockas turisterna i dessa. Vi valde Franssons polkagrisar som ligger precis vid infarten till Gränna eftersom de har goda polkagrisar och bra parkering, utmärkt kombination. Kan tänka mig att det säljs en hel del av olika slag, för idag är de inte bara röd/vita med mintsmak längre nej de finns i alla färger och smaker man kan tänka sig.

Ja som en ”riktig” turist gjorde jag självklart det, valde en med violsmak med andra ord Violpolkagrisar, till min systerdotter i USA.

Medan jag koncentrerar mig på shopping funderar Rolf på hur i hela friden man sätter upp förtältet till husvagnen?