Etiketter

, , ,

Åter hemkommen till civilisationen igen och därmed åtkomst till internet, ånej så lätt går det inte. Hur vi än gjorde blev det ingen kontakt åt något håll, bara att konstatera routern var slut. Inköp av ny sådan och sim sala bim nu funkar det igen. Tekniken är verkligen känslig och jag är känslig utan teknik. Man funderar ju på hur vi överlevde för tio år sedan när vi inte hade ständig kontakt med allt och alla?

Hösten i fjällen började visa sig från sin vackraste sida just när vi skulle åka hem men det var en annan sak som jag också fastnade för och vars berättelse var vacker, en bok.

Små solfåglar långt borta

Små solfåglar långt borta, skriven av Christie Watson. Vilken fantastisk bok. Den är rolig, sorglig, vacker, hjärtskärande, och uppbyggande. Vänta er ingen spännande historia nej detta är berättelsen om en liten flickas uppväxt i Nigeria. Den har allt berättar om konflikterna i landet, om klasskillnader, om fattigdom och om vänskap.

Helt klart en av årets favoriter och det kan aldrig bli högre kvalité på en bok än när den är skriven av en erfaren författare. Inte så att hon skrivit många böcker utan hon  har den livserfarenheten som behövs för att kunna skriva en sådan här roman. Christie bor i London men har varit i Nigeria många gånger, hennes sambo kommer därifrån. Hon har lärt sig om hur det är att bo i ett land med konflikter såväl politiska som kulturella, av sin sambos släkt har fått lära sig om traditioner och dess betydelse i livet. Detta är en bok som på ett sant sätt beskriver vardagen för en liten flicka på landsbygden i Nigeria. Det är sådana böcker jag tycker är så givande, underhållning och lärdom samtidigt, är det någon som har ett bra boktips av detta slaget tar jag gärna emot det. Här har ni fått tips må många givande lästimmar.

Annonser