Höjdpunkten av sommarfirande måste väl ändå vara just midsommar. Det finns ingen annan helg under den varma årstiden som det festas så mycket, dansas och äts gemensamma måltider som under just denna helg. Måltiden innehar tre givna ingredienser, nypotatis, sill och färska jordgubbar, detta skall intas utomhus även om man måste sno in sig i filtar. Snapsvisor skall sjungas vare sig man har sångröst eller inte, de sju blommorna som skall plockas är vid det laget redan bortglömda. Få tänker nog på att trots Sveriges litenhet ytmässigt sett, är firandet väldigt olika. Från Dalarna och nedåt är det vad vi kallar traditionellt firande, i den övre halvan av landet är det annorlunda. Idag skulle det snöa i Kiruna, nypotatisen har inte kommit och sitta ute tror jag inte någon vill.
Även om vi talar om traditionellt midsommarfirande har det inte alltid firats på detta sätt. De äldsta bevarade skrifterna som omtalar någon form av midsommarfirande i norden är de isländska kungasagorna från 1200-talet. Där skrevs det om Olav Tryggvarsson, ”Han avskaffade offerölen och satte in högtidsöl att inmundigas vid jul, påsk, midsommar och mikellsmäss”. Inte något nytt påfund alltså.
Lite förändringar och mer festlighet ville man ha, därför sökte nunnorna på Skokloster under 1300-talet tillstånd att ordna folkliga fester i samband med midsommar. Man ville få ordning på det stökiga firandet som kunde ta sig i form av danser på ”kristna” ställen, stölder av heliga bilder och sjungande av skamlösa visor. Detta folkliga firande bara fortsatte och år 1425 förbjöd ärkebiskopen i Lund midsommarvakor. Lyckades inget vidare och sedan dess har ingen försökt ändra på den urgamla seden.
Ölen, maten och visorna fortsätter in på sena natten än idag. För vår del blev det dock lugnt, eftersom Rolf är ”konvalescent” ett tag. Då är det skönt med trogna, goda grannar vilket Rolf och jag fått erfara.
Vi bjöds på en god och lååång lunch.
Den bestod av nypotatis, silltårta, valfri dryck och rabarberpaj med vaniljsås kan det bli mer somrigt?
Kaffe hör naturligtvis till och någon gång nästan varje år (vi har bott grannar i över 35 år) får vi njuta av choklad, verkligen njuta. Den observante kan se att det på kartongen står Fortnum & Mason, alltså inte vilken choklad som helst. Denna anrika affär i London startade 1707 då en kunglig lakej William Fortnum etablerade sig i St James tillsammans med sin hyresvärd, Hugh Mason. Sedan dess har denna affär med sitt otroligt delikata utbud blivit en historisk inrättning i London.
Historia är snart även denna choklad och ekonomiskt intresserad som jag är vad gäller sötsaker, kunde jag snabbt konstatera att även om pralinerna varit inköpta på ICA skulle priset betingat en summa av runt 500:-
