Nu har jag varit förkyld i snart tre veckor men det börjar ge sig, själva förkylningen har inte varit så svår men tröttheten. Har fått ägna bra många timmar varje dag för att tycka synd om mig själv. Idag har vi haft en riktig sovmorgon både jag och Rolf, det var längesedan. Anledingen till det är dels att vi igår var på en mycket trevlig julmiddag och dels för att hunden är och hälsar på sin mamma och sina extra matte o husse. Han var överlycklig när de kom och hämtade honom, hur man nu skall tolka det?

Det serverades väldigt god mat men även förstklassig underhållning i form av Ulf Johansson Vette som spontan spelade ”Let it snow” på piano medan hans hustru sjöng. När vi skulle gå hem framåt natten passade vi på att se lite på stadens julbelysning. När man bor på landet har man inte ens eldflugor som lyser upp.

Vi började med den vackra granen som står vid trapporna nedanför Uppsala domkyrka. Det är vackert men jag får alltid en känsla av att jag befinner mig mitt i inspelningen av Ingemar Bergmans film, Fanny och Alexander. Lite kusligt på något sätt.

Vi stannade till och betraktade de belysta träden som står utmed Fyrisån

Guntherska konditoriet har alltid ett pepparkakshus utöver det vanliga i sitt skyltfönster så här års. I år är det Uppsala domkyrka och nog är det praktfullt.

I fönstret bredvid står Santa själv och studerar en önskelista. Har en svag känsla av att min årliga önskan om en marsipangris inte blir uppfylld i år. Rolf brukar annars träda in i tomtens ställe och levererar den. Vissa år har jag fått två då sonhustrun har gett mig en gris i form av adventskalender, det var en lång mager stackare som dessvärre inte gjorde mig så värst mager.

En ljusport visar vägen över ån till Katolska kyrkan, nu var det inte dit vi skulle så vi fortsatte till det belysta nytillskottet i stan.

Ett ”kärleksträd” i alla fall ett belyst träd med många röda hjärtan i. Visst är det vackert och sprider ett fint budskap. Det blev en nattvandring som avslutade vår trevliga kväll på ett mycket fint sätt.