Idag när jag gick min dagliga promenad tillsammans med hunden fick jag följande tanke, tänk om man skulle skriva något spännande. En deckare eller en spänningsroman, det är bara en hake man måste kunna skriva och man måste ha en rejäl portion av fantasi. Fast är det någonstans man skulle klara det så är det väl häruppe i norr. Det skrivs ju redan om Öland, Gotland, Fjällbacka, Stockholm, Sandhamn, Västerås med flera ställen. Så varför inte här från de glesbyggda skogstrakterna i norr?

Att jag fick den tanken berodde på att jag tog mig tid att titta på hur det såg ut vid kanterna på grusvägen jag gick.

I början var det så vackra små buskliknande plantor av Rödblära som lyste upp lite här och var. En verkligen färgstark blomma som har sin bästa tid så här i sommaren. När man tittar på den och följer dess plantor glömmer man både tid och rum. Det är väl en bra inledning?

Därefter kom jag till en bit av vägen där hjortronblommorna har slagit ut för fullt. De visar i dagsläget att det kan bli mycket hjortron i år såvida vädret tillåter det. Visst kan man använda det denna bild säger, plocka bär tills det skymmer och sedan hittar man inte hem utan kommer längre och längre bort. när korgen är full står man ensam på myren med bara dansande dimmiga slöjor runt sig.

Lite längre ner efter vägen tittade jag in mot skogen och följde med blicken den lilla bäcken. Det blev mörkare och mörkare och nedfallna trädstammar gör det svårt att ta sig fram. Kände nästan vittringen av Björn eller något annat odjur som lurar där inne i mörkret.

Den mörka lilla dammen som verkar vara bottenlös, de runda ringarna som syns trodde jag var småfiskar som kom upp till ytan.  Icke det var regndroppar som föll. I skuggorna på andra sidan den lilla pölen kan det finns älvor, troll eller nyare moderna odjur. Inte värt att ta reda på ser redan de långa klorna som sträcker sig efter mig.

Jag har nu bara gått 200 meter från stugan undrar om jag skulle fota med jämna mellanrum hela promenaden på 2 km. Kanske skulle det bli en berättelse, vem vet nog kan naturen ge oss många bilder och tankar om vi bara tar oss tid till att se efter. Den kursiva stilen är materialet till min låtsasberättelse.