Det är ett talesätt att säga att ”det hoppar grodor ur munnen” när man säger något man inte riktigt har tänkt att säga. Det har nog hänt även mig dessvärre, men när jag var ute med hunden hoppade det en helt annan typ av grodor.

Det hade fastnat en brödbit mellan ett par tänder när jag åt frukost och det kändes verkligen irriterande. Jag tog naturligtvis hjälp av pekfingret för att lite diskret peta bort det. Nu behövde jag inte vara speciellt diskret eftersom det bara var hunden som såg det, han är inte så kinkig med vad man gör. I vilket fall kände o såg jag att något flög ut ur munnen med en väldig kraft och det var definitivt inte någon groda. Nej snarare en tand, visst är det typiskt. Vi som skall umgås med en massa folk den närmaste veckan och nu kommer jag och att sitta vid matborden och visa min svarta glugg. Med andra ord inte ett leende från mig. Dessutom har jag fått något visslande ljud när jag pratar, finns det nån landsdel i Sverige där man har vissling i sin dialekt?

Till allt elände gjorde jag också en jordgubbspaj och bjöd bland andra barnbarnen på. De sa inget olämpligt så inga grodor där inte, de var snarare väldigt artiga och tvingade dessutom i sig det de tagit. Vill ni ha receptet? Garanterat nej. Var den god? Garanterat nej. Gör jag om den nej men den gjorde sig bra på bild.