Nu är den här veckan slut och för egen del avslutade jag den med en rejäl förkylning. Det blev en sådan där dag då man stiger upp och känner sig lite mosig, lägger sig på soffan och vaknar av att det redan är kväll. Det är dock inte synd om mig för i torsdags var det dags för månadens ärtsoppslunch med underhållning.

Den här gången var det Claudia och Jonathan som spelade och sjöng, allt från Vreeswijk till Dylan med flera. De gjorde det väldigt bra och vi blev förvånade när vi fick höra att det var första gången de uppträdde tillsammans efter att endast ha tränat en gång innan. Tufft gjort.

Fredagen blev en sorglig men ändå vacker dag, då mötte jag några gamla arbetskamrater för att ta farväl av en respekterad, omtyckt, saknad chef och tillika god vän. En man vars motsvarighet är svår att finna med ett skarpt intellekt, vänfast och jag tror den sista riktiga gentlemannen.

Begravningen var i Danderyds kyrka vilken visade sig vara en otroligt vacker kyrka med lite av lantlighet över sig trots att den är belägen i ett storstadsområde.

Det vackra kyrkorummet hjälpte till att sprida en vacker och fridfull stämning. Man blir påmind om hur mycket tomrum en människa kan lämna efter sig och hur viktigt det är att vårda det man har. För mig blev det en stund där jag kunde minnas allt jag lärt av denne man, vilken omtanke han visat mig när jag var sjuk, alla roliga intressanta stunder vi haft såväl här som utomlands med vår ”chefsgrupp”. Det är viktigt att leva medan man kan.

Så vad gjorde jag sedan, jo det blev ett stopp på vägen hem för att inhandla oxfilé, tiramisu med mera. Passade på att bjuda Rolf på en riktigt god middag, en liten ”god” gest för all omtanke jag får. Kändes som ett bra tillfälle och som omväxling kunde jag ”tacka för den här veckan” vilket han annars alltid gör på fredagar.